Motivation noll, alltså pausdags
Jag sällar mig till den gruppen som på senare tid lagt ned/pausat sina bloggar (flera stycken jag brukade läsa har lagt ned bara de senaste veckorna).
Har väl märkts på sista tiden att det enda som dyker upp här är gnäll med ojämna mellanrum. Jag tror att det kanske betyder att det är dags att ta en liten paus. Just nu är allt så kaotiskt och hysteriskt omkring mig att det inte känns roligt att skriva något alls, för allt blir till en tröstlös röra när det hamnar i skrift och det påverkar den negativa spiralen i verkligheten ännu mer.
Jag lär återkomma i framtiden, men för tillfället tackar jag för mig.
Mer renoveringsgnäll
Men nu berör det faktiskt inte min renovering utan grannens. Hans kök går vägg i vägg med mitt rum. Och han håller på att renovera köket. Borrar och bankar och det låter som att väggen ska rasa in, typ. Och det har låtit ett bra tag. Är glad att jag somnade tidigt igår i alla fall, så jag fick sova.
Okej, dags att sluta gnälla och ta mig i kragen litet. Ska ut och kolla på alternativ till min gamla kyl och se vad jag kan göra för att minimera problemen. Sen måste jag sätta mig och maila allt jag behöver få gjort i köket (som går att göra) till hantverkaren, som har tid en månad framåt och sen efter åreskiftet. Gäller att snabba på.
Okej, dags att sluta gnälla och ta mig i kragen litet. Ska ut och kolla på alternativ till min gamla kyl och se vad jag kan göra för att minimera problemen. Sen måste jag sätta mig och maila allt jag behöver få gjort i köket (som går att göra) till hantverkaren, som har tid en månad framåt och sen efter åreskiftet. Gäller att snabba på.
Hant...värk
Jaha. hantverkaren kom till slut igår, bara för att krossa hela min planering. Det är nämligen så att väggen som jag verkligen behöver flytta på inte kan flyttas. Inte utan att betala astronomiska belopp och stänga strömmen i hela huset i minst ett dygn. Det är nämligen så att elledningen som går genom väggen är en elstam. Jippie. Så detta lämnar mig med två lösningar, den ena värre än den andra. Fanfanfan. Jag orkar inte med detta mer. Vill bara sälja skiten och försvinna iväg nånstans. Fruktansvärt trött på hela grejen.
Är dessutom fruktansvärt trött, har varit uppe sen sex imorse, dagskryssning med M, och därmed extra känslig. Ska bara sova sova sova nu. Vill inte vakna på ett bra tag. Verkligen inte.
Är dessutom fruktansvärt trött, har varit uppe sen sex imorse, dagskryssning med M, och därmed extra känslig. Ska bara sova sova sova nu. Vill inte vakna på ett bra tag. Verkligen inte.
Väntans tider...
Japp... Väntar på en hantverkare. Och väntar. Och väntar. Han ska komma och kolla på mitt kök... I teorin i alla fall. Suck.
Får väl se om han dyker upp eller inte.
Tröttsamt.
Får väl se om han dyker upp eller inte.
Tröttsamt.
Hemma bäst?
Inte just nu i alla fall. Relativt nyligen hemkommen efter en helg i Hbg. Helt underbart att komma bort. Egentid med manikyr, umgås med underbara människor och ett 20-årskalas i lördags för Hbg-M som fyller 30 idag (grattis!). Att bara vara, så skönt. Nu börjar allvaret igen dock, med renoveringar, jobb och annat man borde kunna klara sig utan.
Tack F för lånet av bilen i helgen, du är underbar! Och tack J&M för att vi fick bo hos er i helgen, var supermysigt! Puss på er alla.
Duscha, fixa sig. Sova och låtsas som att jobb imorgon bara är en ond dröm. Förra fredagen var ju helt horribel... Men i fredags... Det kom fanimig nära... Vad är det som händer med världen egentligen? Incident på incident radas upp nu. Det är helt galet.
Tack F för lånet av bilen i helgen, du är underbar! Och tack J&M för att vi fick bo hos er i helgen, var supermysigt! Puss på er alla.
Duscha, fixa sig. Sova och låtsas som att jobb imorgon bara är en ond dröm. Förra fredagen var ju helt horribel... Men i fredags... Det kom fanimig nära... Vad är det som händer med världen egentligen? Incident på incident radas upp nu. Det är helt galet.
Det är litet mycket nu
Hade den värsta dagen alla kategorier på jobbet i fredags. Inträffade högst obehagliga saker som jag hoppas att jag slipper uppleva igen, antagligen bland det värsta under kontorets historia. Man undrar ibland hur desperata människor kan bli och vad de kan ta sig till. Finns det inga gränser längre?
Annars är det full fart som vanligt. Imorgon kommer en hantverkare för att kolla vad han kan göra. Det går framåt.
Annars är det full fart som vanligt. Imorgon kommer en hantverkare för att kolla vad han kan göra. Det går framåt.
Lost and lonely
Vet inte vad som tagit åt mig, undviker allt och alla i den mån jag kan just nu. Det passar mig rätt bra att gömma mig för världen, sitta i skenet från levande lju på golvet, dricka te och lyssna på bra musik. Sen vet jag att det inte är hälsosamt alls för mig, och att detta är en nedåtgående spiral som kommer att sluta med en kraschlandning. Igen. Det är bara det att ingenting är intressant nog att bryta detta mönster just nu. Tanken på att gå ut och festa till exempel, får mig bara att få panikkänslor. Vilken tur att det är fest för hela jobbet ikväll, med bara x antal hundra personer. Och jobb-M kommer att tvinga mig att gå, det vet jag.
Just nu är jag ganska förvirrad över livet, universum och allting. Jag vet att självpåtagen isolation knappast leder någonstans, och jag försöker att träffa dem som är viktigast för mig, men det är inte så enkelt alla gånger.
Kanske något helt oväntat och galet skulle kunna hjälpa. Förslag?
Just nu är jag ganska förvirrad över livet, universum och allting. Jag vet att självpåtagen isolation knappast leder någonstans, och jag försöker att träffa dem som är viktigast för mig, men det är inte så enkelt alla gånger.
Kanske något helt oväntat och galet skulle kunna hjälpa. Förslag?
Vemod
Vet inte om det är på grund av att det är höst, jobbet som är helt helvetiskt eller andra skitomständigheter som finns i mitt liv just nu, men jag känner mig ordentligt nere. Har märkt att jag den senaste veckan börjat ställa in saker jag planerat och istället gjort precis ingenting. Suck. Inte ens tända ljus, ett helt fantastiskt rödvin och underbar musik får mig på bättre humör. Och jag är inte ens rastlös fast jag är hemma en fredag.
Börjar äntligen bli frisk igen i alla fall... Är på tiden. Fyra förkylningar på lika många veckor, en urinvägsinfektion från helvetet på detta och sen naturligtvis en allergisk reaktion på penicillinet med kliande utslag som följd... What's next?
Och på renoveringsfronten litet nytt i alla fall. Har beställt en ny spis, (kommer i slutet av november, Fortum hinner inte installera innan dess... Suck) och fått klartecken på att riva min vägg. Det går i alla fall åt rätt håll.
Börjar äntligen bli frisk igen i alla fall... Är på tiden. Fyra förkylningar på lika många veckor, en urinvägsinfektion från helvetet på detta och sen naturligtvis en allergisk reaktion på penicillinet med kliande utslag som följd... What's next?
Och på renoveringsfronten litet nytt i alla fall. Har beställt en ny spis, (kommer i slutet av november, Fortum hinner inte installera innan dess... Suck) och fått klartecken på att riva min vägg. Det går i alla fall åt rätt håll.
Lampkonspiration
Det finns en enkel anledning till att de enda badrumslampor man hittar i affärer med gångavstånd antingen har ett rimligt pris och ser helt fördjävliga ut, eller är skitsnygga och därmed skitdyra. Det är helt enkelt för att sådana som jag (som besitter noll tålamod och noll bil) ska ge upp och köpa en skitsnygg och skitdyr lampa. Så enkelt är det. Nu är jag ruinerad.
Frustration
Det finns en sak jag har oerhört svårt för, och det är total inkompetens. Om man inte klarar sitt arbete borde man fanimig inse det och skaffa sig ett annat. Om man istället får kunniga medarbetare som kan tänka någorlunda slipper man allt merarbete som uppstår på grund av förbannade misstag. Och det är väl en sak att göra fel ibland och i alla fall be om ursäkt för att man ställer till det för någon annan, men när man upprepade gånger gör fel och sen är arrogant och oförskämd när man påpekar saker, och fräser att man ska utföra deras arbetsuppgifter, då har det banne mig gått alldeles för långt.
Arg och upprörd, jag? Nä vadå? ;)
48,5 arbetsdagar kvar på det här stället.... Tragiskt.
Sömn vs bra bok
Borde gå och sova. Typ för ett par timmar sen. Tre veckors nästan konstant förkylning och rätt mycket stress samt diverse aktiviteter har liksom satt sina spår. Men, det är alltid så skönt att bara vara, en helgkväll när man inte är ute är ännu svårare att runda av och krypa ner i sängen än när man är ute. Tycker jag i alla fall.
Håller på att läsa Guillous "Fienden inom oss". Provocerar något fruktansvärt, men det är väl antingen det som är tanken. Världen är rätt förbannat skrämmande, helt enkelt.
Imorgon blir det till att ta det lugnt, eventuellt träffa F under dagen, var evigheter sen jag såg honom. Och sen middag hemma hos M. Och sen är det jobb igen på måndag... Tio veckor kvar. Nedräkningen fortsätter.
En stilla undran bara, när man får en superkomplimang, hur kommer det sig att det aldrig är drömprinsen som kommer med den? Förrutom det faktum att drömprinsen inte existerar alltså.
Håller på att läsa Guillous "Fienden inom oss". Provocerar något fruktansvärt, men det är väl antingen det som är tanken. Världen är rätt förbannat skrämmande, helt enkelt.
Imorgon blir det till att ta det lugnt, eventuellt träffa F under dagen, var evigheter sen jag såg honom. Och sen middag hemma hos M. Och sen är det jobb igen på måndag... Tio veckor kvar. Nedräkningen fortsätter.
En stilla undran bara, när man får en superkomplimang, hur kommer det sig att det aldrig är drömprinsen som kommer med den? Förrutom det faktum att drömprinsen inte existerar alltså.
Ta det kallt
Mycket tankar just nu. Snurrsnurrsnurr. Vet inte riktigt hur man ska strukturera saker så att man kommer någon vart. Mycket egentid med bra musik har underlättat en hel del, men vafan, det löser ingenting i slutändan i alla fall. Just nu känns det som att det är mycket snack och litet verkstad i min värld. Får ta och jobba med det.
Ska pallra mig iväg till M och äta middag, hon ska göra sin grymma potatisgratäng.
Ska pallra mig iväg till M och äta middag, hon ska göra sin grymma potatisgratäng.
Och till sist, världens bästa relationer-tar-slut-låt. Den har tagit mig igenom rätt många uppbrott. Det är alltid trevligt när man hittar sätt att hantera trassel. Och den hjälper även mot tillfälliga svackor (vilket är anledningen till att den spelas på repeat just nu).
Det tjänar inget till att dröja kvar mer
Vid det som hänt igår
Det tjänar inget till att söka svar mer
Grubbel läker inga sår
När solen äntrar horisonten igen
Har jag redan lämnat ditt hus för längesen
Det är dig jag ser när jag söker mig en vän
Ta det kallt, det är allt
Det tjänar inget till att tända ljus nu
De ljus du kanske har
Jag ser inte fönstren i ditt hus nu
Jag går på fel trottoar
Jag famlar i mörker på min jordiska färd
Där kärlek är en ynnest som ingenting är värd
Du sträckte ut din hand, men vad jag fick var din flärd
Men ta det kallt, det är allt
Du har inget för att ropa mig tillbaks nu
Jag vet nog vad du vill
Du har inget för att vara mig till lags nu
Jag kan din vals utantill
Du säjer att man måste tala ut och vara sann
Det borde du ha tänkt på innan chansen försvann
Men du och jag har aldrig kunnat tala med varann
Så ta det kallt, det är allt
Jag går den långa mödosamma vägen
Mellan villor och skäl
Som Akilles enligt gammal sägen
Med en pil i min häl
Från din horisont har du knappast handlat fel
Din kärlek var sårad, du trodde min var hel
Du drog mig in i leken och satte mig ur spel
Ta det kallt, det är allt
Mellan villor och skäl
Som Akilles enligt gammal sägen
Med en pil i min häl
Från din horisont har du knappast handlat fel
Din kärlek var sårad, du trodde min var hel
Du drog mig in i leken och satte mig ur spel
Ta det kallt, det är allt
Arbetsiver? Nja
Tillbaka på jobbet. Varit här i en och en halv timme och vill bara härifrån. Nu. Det är bara travar och åter travar med papper överallt och alla rycker i en hela tiden. Jag vill bara gömma mig någonstans. Omedelbart. Elva veckor kvar. Nedräkningen har börjat.
Ding dong the wicked moose is dead
Herregud vilken kväll... Var ute med T och vi bestämde oss för att gå till en pub jag inte varit på typ det senaste halvåret/året eftersom en del gamla flings brukar husera där. Tänkte dock att sannolikheten för att någon av dem är där är minimal. Hohoho. Borde ha insett att det där med lagen om alltings maximala djävlighet gäller mig i allra högsta grad. För den absolut första människa jag får syn på är Mr Krull. Herredjävla gud. Ett kort och krystat hej, en stel kram och sen åt olika håll. Gick ändå förhållandevis bra, men satan vad snygg han var. Det var lättare när han såg dräggig och sliten ut... Hur som helst, vad gör man? Tja, är man jag plockar man upp ett substitut. Lagom smart. Menmen, gjort är gjort och jag lär ju inte träffa på honom igen.... Tur det. Så senaste flinget, I shall name thee Cocky... Ganska kaxig och självgod sak, och dessutom kock och dessutom... Ja, ni förstår... Passande namn på alla sätt.
Okej. Mer kaffe. Dusch. Ännu mer kaffe. Och sen kanske åka till M och kolla på film. Och imorgon börjar jag jobba igen. Suck stön och djävla skit.
Okej. Mer kaffe. Dusch. Ännu mer kaffe. Och sen kanske åka till M och kolla på film. Och imorgon börjar jag jobba igen. Suck stön och djävla skit.
Tystad råder
I alla fall från min sida, har efter att ha börjat bli frisk åkt på ytterligare en förkylning, vilket dämpar min lust att göra någonting alls. Har spenderat söndag kväll till nu med att ligga i sängen, glo på film efter film och tycka allmänt synd om mig själv. Ganska skönt faktiskt.
Borde städa, diska, ta en promenad, handla mat och så vidare, men ingenting känns särskilt angeläget för tillfället. Det enda jag tänker göra idag är att kontakta min ordförande för att be om ritiningar på min lägenhet. Det är ett steg framåt, och det räcker alldeles utmärkt.
Borde städa, diska, ta en promenad, handla mat och så vidare, men ingenting känns särskilt angeläget för tillfället. Det enda jag tänker göra idag är att kontakta min ordförande för att be om ritiningar på min lägenhet. Det är ett steg framåt, och det räcker alldeles utmärkt.
