Lammkött för vegetarianer

Jaha, då har Lacrimae lyckats igen då... Igår var det karaokekväll, och Lacrimae var ute med några vänner, drack öl och lyssnade på folk som på mer eller mindre lyckade sätt framförde diverse bidrag. En av pöjksen som sjöng hade inte bara bra röst, rätt söt var han också, och Lacrimae kom senare under kvällen i samspråk med honom och spenderade sedan merparten av kvällen med att prata med honom. Hur som haver, Lacrimae erbjöd sedan killen att hänga på henne hem, vilket han gjorde, och natten/morgonen var inte helt oangenäm. Men. På morgonen satt Lacrimae och språkade med honom, varpå han frågade hur gammal Lacrimae är. Och Lacrimae tog en extra titt på honom och insåg att shit pommes, han måste nog vara något yngre än Lacrimae. Så Lacrimae kontrade med att fråga hur gammal han var. Och japp, visst fan var han (i fortsättningen omnämd som Baby Boy) yngre, men att han var så pass mycket yngre... det hade hon inte räknat med. Så nu känner sig Lacrimae som en snusktant.

Ganska lustigt hur mycket man socialiseras till att acceptera vissa saker. När det är tvärt om har Lacrimae inte brytt sig, exempelvis är mr K ungefär lika mycket äldre än Lacrimae som Baby Boy är yngre. Jaja, Lacrimae antar att det inte var hela världen. Bortsett från en grej då. Att Lacrime aldrig lär sig...

Morgonstund har... en äcklig bismak

Och nu pratar Lacrimae inte om bakfyllevarianten. Lacrimae pratar om när man vaknar helt svart till sinnes, och solen skiner ute och det är helt lungt och fridfullt ute och man borde vara glad och njuta av allting, men det går bara inte. Man ser inte småfåglarna som kvittrar eller blommorna, utan bara de egna tankarna....

Som den vördade läsaren kanske förstått har Lacrimae inte världens bästa morgonhumör... Och idag är det värre än vanligt, dels på grund av allt som har hänt, dels på grund av att Lacrimae vaknade klockan nio utan anledning och dels för att Lacrimae fick ett sms från mr K inatt, efter två veckors tystnad. What's whith that? Lacrimae hade bestämt sig för att radera honom, och så får hon just den typen av sms hon velat ha hela tiden. Ett "jag-är-kåt-kan-jag-komma-över?"-sms. Det var i alla fall vad Lacrimae läste in. Så nu sitter Lacrimae och debatterar med sig själv huruvida hon skall svara eller inte. Å ena sidan tänker Lacrimae att vad fan, det är typ en månad sen vi sågs, what's the point? Å andra sidan tänker Lacrimae, att mjo, men det kan ju vara trevligt, och det står ju snart en älg på balkongen igen... Nu hänger nog Lacrimae upp sig på småsaker som vanligt, för att slippa tänka på det som verkligen betyder någonting. Men det kan vara skönt det med.

För innerst inne handlar det bara om bekräftelse

Jess, så var en lördag till avklarad. Just nu känns det mest som en lättnad, faktiskt, även om Lacrimae hade trevligt och förlorade stort i biljard mot några vänner.

Lacrimae har nämligen hamnat i en period då hon behöver en annan typ av bekräftelse än vad hennes flings kan ge henne. Lacrimae förstår inte riktigt vad det är som har hänt... Hon är inte ute efter den stora kärleken, eller ens en frukost ihop morgonen efter... Hon ringer eller messar inte i tid och otid, hon behöver helt enkelt bara få ha litet kul utan allt runtomkringtjafs. MEN. Det verkar vara just här problemet ligger, för det verkar som detta beteende skrämmer bort folk. Får visst inte vara som Lacrimae är. Eller så är de flings som Lacrime träffar på fel nivå. Hur som, fel sorts bekräftelse skapar bara svårigheter, man väntar på en sak och det blir förbannat fel när man inte får det man behöver. Känns som en diss fast det kanske inte egentligen är det...

Det Lacrimae vill komma till är att det nog är dags att säga byebye till det senaste flinget. Nu har det messats fram och tillbaka i flera veckor, men ingen djälvla action här inte, har inte setts på flera veckor nu. Så, om inget oväntat händer, är det Mr K out, ny förmåga in. Det fullkomligt dräller ju av söta pöjks överallt, någon måste funka som Lacrimaes sängvärmare... ;)

Idag blir det troligen fotboll, ska bli kul, bara vi får tag på klackbiljetter. Framförhållning har aldrig varit Lacrimaes starka sida... Och på tal om ingenting, en annan av Lacrimaes starka sidor (eller svaga, välj själva) är att hon tenderar att tala om dig själv i tredje person. Men det hade ni kanske redan märkt?

RSS 2.0