lacrimae

så störtar man utför stupet.

Lacrimae fick totalpanik tidigare ikväll. Totalpanik. Dels för att hon är så rädd för vad hon gett sig in på. Dels för att hon såg att räntan gått upp ännu mer, vilket får henne att i ännu större utsträckning funderar på om hon begått ett jättemisstag.

Reslutatet: Hon råkar smälla igen dörren efter sig när hon skall till tvättstugan.

Konsekvesen: raseriutbrott från modern. Skäll, bråk och elaka kommentarer. Lacrimae trodde sånt var överspelat sedan länge, tanten har inte varit såhär på många år. Men nej.

Lacrimae orkar inte ens tänka på det just nu. Så typiskt bara, med två dagar kvar.


Oh well. Det blir nog bra. Det är ungefär 1,5 dygn kvar. Det är bara att bita ihop och komma igenom detta.

Okej, läget är följande, Lacrimae flyttar om två dagar. Hon har inte packat klart. Hon har räknat med att hon har ungefär tillräckligt mycket saker kvar att packa så att de fyller en flyttkartong. Då har hon inte räknat med de fem överfulla tvättmaskinerna hon tvättar för närvarande... Fuck.

Dessutom börjar Lacrimae få totalpanik över hela flyttgrejen. Visst, det är skitkul och Lacrimae är på sätt och vis helt överlycklig. MEN. Det här är det största Lacrimae gjort. Vi snackar om tjejen som tackade nej till ett förstahandskontrakt på söder för ett par år sen för att hon kände sig för bunden, tjejen som höll på att tacka nej till en tillsvidaretjänst för att hon kände sig bunden.... Helt plötsligt har hon gått och lagt in större delen av sina samlade pengar plus en djävla massa av bankens pengar i en lägenhet hon spendetat typ max en timme i totalt. I en stadsdel som hon förvisso gillar jättemycket, men ändå inte spenderat alldeles för mycket tid i....

Lacrimae VET att det kommer sluta bra, men just nu är det bara kaos i skallen. Men på lördag, när alla snälla vänner har gått hem, när Lacrima sitter ensam bland flyttkartongerna och kollar på melodifestivalen med ett glas whiskey (Bells, Lacrimae gillar den skitmycket fast det är sällan budgetwhiskey är god..) då kommer allt att kännas hur underbart som helst. Men det är 48 svettiga timmar dit. Lacrimae får hålla ut så gott det går.

När personer som står svagast i samhället försöker lura det, är det på något sätt mer okej då? Om fattige Kalle lurar FK, är det mer okej än när rike Charles blåser samhället? Lacrimae har funderat litet på detta idag. Idag kom Lacrimae nämligen på en person av förstnämnda kategori med att försöka luras. Lacrimae förklarade vad konsekvenserna av fortsatt handlande skulle bli och var, såsom hon bör vara, hård. Men i efterhand har Lacrimae funderat på orsakerna. Hon undrar om personen i fråga verkligen förstod konsekvenserna av sitt handlande, och om det skulle ha hindrat denne även om personen begrep. Lacrimae antar att det inte är så underligt, vette fan vad Lacrimae skulle ta sig till om hon var i en liknande situaion.

Nej, Lacrimae menar verkligen inte att det är okej att lura pappa staten på pengar. Det är bara det att Lacrimae nu tycker synd om personen i fråga. Utifrån vad denne berättade är han/hon ganska mycket ett offer för andra personers beteende och val. Ganska maktlös faktiskt. Samtidigt kan man inte göra som personen och han/hon borde vara fullkomligt kapabel att planera för sitt liv på ett annat sätt...

Lacrimae kan bara inte skaka av sig samtalet. Hon kommer nog aldrig att vänja sig vid den delen av arbetet, de svagastes förtvivlan, oavsett situaion. Det kanske i sig är en bra sak, för motsatsen skulle innebära att Lacrimae blivit kall och hård. Samtldigt, hur länge orkar man med att bara se svårigheter hela tiden? När ljusglimtarna är lätträknade, även efter en längre tid i yrket? Lacrimae har väl bara en svacka för närvarande, det blir nog bättre sen.

För det är väl det man intalar sig själv? Att det kommer att bli bättre imorgon?

Idag har Lacrimae skaffat sig vuxenpoäng så det sjunger om det... Hon har påbörjat kassabok och lagt upp en budget... Herregud, snart kommer hon väl sitta hemma på lördagskvällarna och sticka strumpor...

För dem som inte skaffat bostadsrätt kan Lacrimae dessutom informera... Det är förbannat dyrt i början! Lacrimae har ungefär femhunda saker hon måste köpa, men Lacrimaes lönekontor är inte så förstående inför detta, så det damp inte ner massa extra pengar på lönekontot, av någon outgrundlig anledning. Dumma ;)

Nu ska Lacrimae gå och tvätta håret med världens bästa schampo. Det enda negativa (förrutom att det kostar lika mycket som en mindre personbil) är att det av någon konstig anledning är lila, vilket också väggarna i badrummet blir. Menmen, det gör att Lacrimaes hår går att bosta igenom, vilket är ett stort plus. Till dem som vill ha självfall säger Lacrimae fan heller, ni vet inte vad det är ni ber om.

Soundtrack: KISS, Heaven's on fire

Mindre än en vecka till flytt och Lacrimae är mer än lovligt nervös. Allt som eventuellt skulle kunna tänkas gå fel snurrar runt som en bisvärm i skallen på stackars Lacrimae. Hon antar att det kommer att lägga sig, men just nu undrar hon om hon verkligen har gjort rätt... Skulle hon kanske väntat? Flyttat till London och börjat arbeta som garantiutlösningskonsult? Öppnat ett dagis för vandrande pinnar i Flen? Ja, ni hör, Lacrimae är inte riktigt vid sina sinnen för närvarande...

Och banken gör det inte direkt lättare för Lacrimae genom att inte höra av sig... Lacrimae har lämnat fem-sex meddelanden tilll bankmannen, men han har uppenbarligen inte ansett det viktigt nog att ringa tillbaka, och på fredag skall allt vara klart... Antagligen så kommer allt flyta på bra, men Lacrimae sitter likförbannat och sliter sitt hår och målar upp alla sätt detta kan gå fel på i skallen... Fortsättning följer, imorgon kommer Lacrimae kräva en ny bankman om den hon har inte får arslet ur och ringer.

I tisdags var Lacrimae som sagt på en tripp till IKEA, roligt som alltid, och naturligtvis kom hon hem med den obligatoriska blå kassen full av onödigheter... Vem behöver egentligen ljusen "112", mattan "snubbla" eller lakanen "klamydia"? ;) Men det hör någonstans till, Lacrimae tror inte att man känner sig fullkomlig om man inte kommer hem med minst en tredjedel totalt värdelösa saker (samtliga tillverkade av spånplatta, vad annars?) som man aldrig kommer att använda... Fast, IKEA är kul ungefär en gång per mår max. Och Lacrimae måste tillbaka dit snart, troligen på söndag...

Och så jobb igen imorgon... Den här helgen har gått oroväckande fort. Lacrimae är så trött på jobbet just nu att hon inte vet vad som skall ta sig till... Om det inte blir bättre snart kommer hon börja leta efter något annat. Dels behövs mer lugn och mer rättvis fördelning, dels skall Lacrimae ha en lön hon förtjänar. Får hon inte minst 1500:- till vid löneförhandlingen kommer hon att bli heligt förbannad, det kan hon lova. Usch, bara att tänka på jobbfan får Lacrimae att se rött just nu.. Förhoppningsvis kommer folk se att Lacrimae är på pisshumör och låta henne vara imorgon, annars kommer hon väl att få ytterligare utbrott... Lacrimae blev nämligen skogstokig på lata kollegor i torsdags och fick ett utbrott på mötet. Välbehövligt, och folk blev nog litet chockade, Lacrimae är för det mesta väldigt samlad.

Lacrimae hade precis skrivit ett långt och roligt inlägg om bostadspanik och galna IKEA-grejer, när skiten bara försvann... Så fuck it, Lacrimae orkar inte skriva om allt. Inte idag i alla fall. Maybe mañana.

Soundtrack: Nick Drake, Things Bedind The Sun

Lacrimae trodde förra helgen att det omöjligt kunde bli värre än det var, jobbmässigt, känslomässigt, rubbet. Men om förrförra veckan var jobbig, var den rena semestern mot förra.... Lacrimae trodde att hon skulle bli galen. Det har sällan hänt så mycket skit på samma korta tid, där Lacrimae känner sig totalt lost. Balansen mellan de två viktigaste komponenterna i Lacrimaes jobb är verkligen i obalans just nu. Dels är det tjänstemannen Lacrimae som kämpar på, dels är det privatpersonen Lacrimae som skriker över allting hon tvingas se. Just nu är Lacrimae extra hudlös och då blir det så mycket värre. Dessutom fick Lacrimae veta idag att hon skall ha utvecklingssamtal om två veckor. Och det skrämmer skiten ur Lacrimae. Hon kan bara se alla missar hon gör. Just nu känns det som att chefen hatar Lacrimae, och det är inte en angenäm känsla. Lacrimae har världens coolaste och mest kompetenta chef, men hon kan vara riktigt djävla läskig, och när hon är arg på en... Lacrimae ryser över tanken.

Imorgon är det dags för en trip till IKEA för att inhandla en del saker inför flytten. Flytten ja. Lacrimae börjar få totalpanik. Hon har så smått börjat inse vilken stor grej detta är och vad det faktiskt innebär. Och någonstans undrar Lacrimae om det verkligen är värt det... Alla dessa pengar som går till ränta och amortering och fan och hans moster... Samtidigt så är det ju verkligen dags att Lacrimae står helt på egna ben. Och detta är faktiskt någonting som är helt Lacrimaes förtjänst. Ingen annan är ansvarig för detta, och Lacrimae behöver inte förlita sig på någon. Vad som än händer så är Lacrimae helt on her own. Och det är väl just det som är så förbannat skrämmande...

Eller, nja... Men Lacrimae har varit en riktig djävul i alla fall... Fredagskvällen bjöd på utgång på stamhaket, allt började bra, men slutade ganska kaotiskt. Lacrimae upptäckte i alla fall att hon fortfarande kan bli heligt förbannad, höll faktiskt till och med på att klippa till ett pucko. Visst, inte så bra, men samtidigt väldigt uppfriskande, eftersom Lacrimae trodde att det inte var möjligt för henne att bli rasande längre....

Lördagen var mysig, men slutade i något av ett antiklimax. Lacrimae med vänner hade tänkt att bege sig till ett ställe som hade jubileum, men fick just när de skulle gå veta att det bara var att glömma, då det var alldeles för mycket folk för att man ens skulle ha en teoretisk möjlighet att komma in... Så istället blev det nåt halvtrist ställe på söder som stängde tidigt. Lacrimae var i alla fall inte det minsta berusad. Alltid något.

Det positiva med helgen var söndagen, Lacrimae började gå igenom alla flyttkartonger, sorterade, slängde, nostalgitrippade till och från och hade det allmänt mysigt. Det var ganska välbehövligt med tanke på att veckan börjat i samma anda som helgen... Kaos, kris och katastrof. Lacrimae övervägde att säga upp sig på fläcken och söka jobb som någonting mindre påfrestande. Typ levande kanonkula eller så...

Jaja, det kan ju i alla fall inte bli värre i alla fall...

... och så var helgen redan över. Lacrimae har spenderat den på landet med några vänner. Bara tagit det lugnt, andats, varit. Det har varit oerhört skönt och oerhört nödvändigt. Men det är liksom alltid så, när man som mest behöver en helg som varar går tiden så extremt snabbt. Lacrimae förstår inte riktigt vad som hände, plötsligt var det söndag kväll och hon var på något magiskt sätt tillbaka i stan. En hel lång arbetsvecka ligger framför Lacrimae, och som vanligt förstår hon inte hur hon skall komma igenom den. Det enda som snurrar i Lacrimaes skalle för närvarande är IKEA-katalogen och diverse andra inredningsställen.... För Lacrimae skull hoppas hon att det kommer att gå fort att fixa lägenheten, för alldeles för länge kommer hon inte orka hålla på såhär.