Everything changes, but remains the same
Lacrimae har återuppstått från de döda... Nästan i alla fall. Har varit försvunnen från verkligheten under en längre period, har hänt äckligt mycket, saker Lacrimae varken kan eller vill nedteckna för ögonblicket. Det är ganska lustigt hur mycket som kan hända, hur mycket man kan förändras, och samtidigt känna att man står och stampar på samma gamla punkt... Lacrimae börjar fundera på om det alltid ska vara såhär. Om hon om 20 år upptäcker att hon står och stampar på samma förbannade fläck, eftersom förändringar är så förbannat läskiga... Fast det kanske är dumt att säga så, Lacrimae planerar nämligen en av de större förändringarna i hennes liv för närvarande.... Om allt går vägen kommer Lacrimae att avslöja sina storslagna planer för omvärden inom en snar framtid.
Annars är mycket same old, same old. Extremt mycket att göra på jobbet och alldeles för mycket fritidssysselsättningar Lacrimae uppenbarligen bara inte kan avvara. Den enda större förändringen Lacrimae känner att hon verkligen kan nämna är att hon lagt alla flings på hyllan sedan någon månad. Raderade och ignorerade. Och det känns ganska bra att ha fattat det beslutet.
Alltid vemodigt med söndagseftermiddagar. Helgen är slut och en ny arbetsvecka ligger framför Lacrimae, som en oövervinnerlig stig av plågor och elände... Och imorgon ska Lacrimae på utbildning, vilket innebär att hon måste hinna med fem dagars arbete på fyra... Så tisdag kommer Lacrimae att jobba över så det sjunger om det... Lacrimae har saker att göra varje kväll nästa vecka som vanligt, vilket kanske är trevligt, men Lacrimae hade precis kommit igång med träningen igen efter ett längre uppehåll, och att tappa det igen känns inte så bra. Lacrimae måste bli bättre på att prioritera, helt enkelt.
