lacrimae

... Lacrimaes spirit...

Japp. Klockan är typ kvart över sex på morgonen. Den tid man borde gå och lägga sig, med andra ord. Istället sitter Lacrimae framför datorn, fullt påklädd, med en stor kopp kaffe och ett hiskeligt morgonhumör. Lacrimae är inte världens sötaste på morgonen, ens när hon sovit... Då kan man gissa hur hon är när hon inte har sovit en blund... Yes, det stämmer, hade Lacrimae varit gift skulle hennes man begärt skilsmässa nu.

Alright, dags att sätta på sig det stora smilet och ge sig iväg till jobbet... Lacrimae har en känsla av att det kommer att bli en helvetesdag idag... Någon som vågar sätta emot?

Lacrimae har haft en slappardag utav bara helvete... Upp efter tre, dricka kaffe och snacka i telefon. So far so good. Tyvärr kunde dagen inte fortsätta i samma anda, eftersom Lacrimae insåg att hon hade tvätttid. Och att Lacrimae de senaste femtiotolv gångerna hon tvättat struntat i att tvätta lakan, eftersom det är så jobbigt... Vilket innebär att Lacrimae inte har några rena lakan alls nu. Alltså måste hon tvätta lakan idag. Och då är det lika bra att köra hela skiten på en gång, eller hur? Det var först när Lacrimae slängde in skiten i torktumlarna hon insåg att det är typ fem underlakan och fem påslakan samt ett oräkneligt antal örngott som är tvättade. Så, om någon undrar var fan Lacrimae tog vägen, ta en titt i tvättstugan, hon kommer stå och mangla halva natten, typ... Och är det någonting hon hatar att göra, så är det att mangla...

När allt sen är klart tänker Lacrimae spendera natten med att fortsätta sitt Grey's Anatomy-race. Hon ska förvisso jobba imorgon, men har lyckats vända på dygnet så duktigt att hon ändå inte kommer kunna somna innan typ fem... Smart. 

Fast det är ganska trevligt att krypa upp i soffan med datorn och en liter juice. Lacrimae har nämligen blivit beroende av Tropicanas färskpressade äpplejuice. Kanske skulle spilla litet på de rena lakanen, så fort de är torra... Så fär Lacrimae nöjet att göra om hela processen... För det är ju så kul... 

Lacrimae är helt djävla slutkörd idag... Hon har sovit omkring tio timmar, (lämnade sängen något omtöcknad omkring halv tre i eftermiddags....) Natten spenderades med ett Grey's Anatomy-marathon, ganska trevligt, men kanske inte det vettigaste någonsin, med tanke på att Lacrimae med andra ord nu lyckats vända dygnet ordentligt, och hon skall jobba på torsdag...

Inga sammanhängande tankar alls just nu, småtittar litet på trollkarlen från Oz, bälgar i sig kaffe som om det vore vatten och Lacrimae varit i en öken de senaste månaderna och småtittar litet på bostadsannonser. Finns bara ett fåtal ute just nu, jul och allt som det är, men en och annan lägenhet av intresse finns faktiskt. Lacrimae kommer snart att köpa vilket råtthål som helst bara för att komma härifrån... Fast det har blivit mycket lättare att vara här, det måste Lacrimae tillstå. Sen hon bestämde sig för att flytta, och därmed kan se ett slut på den nuvarande situationen, är den också mycket lättare att hantera. Fast lättare innebär inte lätt, precis... Den som lever får se.

Lacrimae tänkte fortsätta dagen i samma anda som den börjat, ta det djävligt lugnt, inte lyfta ett finger i onödan och bara vara. Kanske ta en långpromenad, om det inte vore för att det ser så förbannat tråkigt ut ute. Kanske ta sig till en komis och bara snacka skit, fast det känns som onödigt mycket arbete, eftersom det involverar aktiviteter som att klä på sig, och det känns som överdrivet mycket arbete just nu.

Det är så förbannat typiskt. Lacrimae är inte typen som gråter särskilt mycket eller särskilt ofta. Det skall ganska mycket till, men nu, ikväll av alla dagar, forsar tårarna. Vet inte exakt varför. Antar att det har att göra med ensamheten Lacrimae gaggat om tidigare. Egentligen är inte Lacrimae ensam. Hon har massor av familj och vänner omkring sig, ibland kan hon till och med känna att de är för många och för nära inpå. Så varför känner sig Lacrimae så ohjälpligt ledsen och ensam? Vad fattas? Hur kommer det sig att man sällan känner sig så ensam som man gör i sällskap av andra människor? Tvåsamheten som de flesta omkring Lacrimae har är inte direkt någon Lacrimae brinner för att ha. Eller? Är det någon speciell att dela livet med som fattas? En rädsla för att vara ensam hela livet?

Och varför kommer de här tankarna nu? Lacrimae borde ligga i sängen och sova, njuta av flera lediga dagar och bara ta det lugnt lugnare lugnast? Det verkar som att det alltid måste finnas minst ett orosmoln på Lacrimaes himmel. Visst, ett och annat moln har en silverkant, men tyvärr är de flesta nog åskmoln.

Sen vet Lacrimae att livet inte är mer än vad man gör det till, men just nu finns ingen ork att försöka tänka positivt... Det får väl bli ett nytt år, med nya tag... Samma tankegång som förra året? Samma tankegång som varje år....

Eller alternativt, Lacrimae får inget, för hon stannar i Sverige. Välj själva...

Hur som helst, detta inlägg är ett svar på ett begärt inlägg från The Americano. Hur i helvete han skall kunna läsa det sen är en helt annan sak... Han får väl helt enkelt börja läsa SFI, om han pallrar sig hit någon gång...
 
Lacrimae har suttit och  språkat med honom större delen av kvällen... En riktigt trevlig avslutning på en något mindre lyckad dag... När nu jul någonsin är lyckad, som sagt...

Åter till saken. The Americano ansåg att Lacrimae skulle skriva om att hon skall åka till USA och ha en massa vilt sex med honom... När nu Lacrimae skulle ha tid och råd att åka dit... Och sen är ju frågan om Lacrimae verkligen skulle resa runt halva världen bara för att få sig ett nummer? Fast skulle Lacrimae släpa sig över pölen skulle det ju vara av andra skäl, bra konserter, nya människor och massa kul saker att se. Fast ska Lacrimae köpa sig en lägenhet kommer hon knappast ha råd med annat än en enkel tågbiljett till typ Vagnhärad...

Lacrimae tycker fortfarande att det är ganska skönt att inte ha livet tilltrasslat av massa män, det var ju ett antal månader som inte direkt var lätthanterliga på grund av dem... Fast där får väl Lacrimae skylla sig själv litet, kvalitet kanske är bättre än kvantitet när det kommer till män.

Problemet är väl när man får den kvalitet man verkligen eftersträvar, och sen får det djävla puckot för sig att Lacrimae är ute efter hela paketet med villa, volvo, vovve, valium... Bara för en dumt formulerad kommentar... Så går det när man involverar sig med någon som är ännu mer relationsrubbad än Lacrimae, och Lacrimae måste erkänna att hon sprungit skrikandes ner för gatan för betydligt mindre... Vad var det som hände? Vad utlöste flykten? Jo, sist Lacrimae träffade Mr K (kanske två månader sen) sa hon precis när de skulle skiljas åt att hon ville snacka med honom om en grej.... Och sedan dess har det varut knäpptyst från hans sida... Från Lacrimaes med. Vad han hörde var väl antagligen någonting i stil med "vill du gifta dig med mig?" Vad Lacrimae ville ta upp var att hon ville definiera saker och ting, eftersom hon aldrig har känt någon så låg tid utan att veta minsta sak om honom (inte för att Lacrimae frågade). Kort sagt, Lacrimae ville veta om Mr K och hon bara var kks eller om de även var någon typ av kompisar, eftersom de hörts en hel del på "icke ---tid"... Så Lacrimae skrämde bort stackaren... Eller så hade han väl bara tröttnat... Jaja, it's over, och det är egentligen lika bra det...

Där tappade Lacrimae visst bort sig ordentligt, men det är inte mycket att göra åt... Glöm inte att det är jul, och Lacrimae är extra mycket ur balans då...

Äntligen är firandet över. Förvisso ganska tidigt, men inte en sekund försent enligt Lacrimae. Det finns två anledningar till detta, dels att Lacrimae bara klarar så mycket familj på en gång, dels att när det äntligen är julafton så är allt ändå redan över...

Och julafton består ändå till största del av förväntningar och stress. När man väl kommit igenom all galenskap i form av önskelistor, julhandeln från helvetet och ett antal söndertrampade tår, för att inte nämna skulder som det kommer ta ett decenium att bli fri från, kvarstår ändå en hel dag med väntan, för mycket mat, besvikna människor som förväntade sig det otroliga och i många fall alldeles för mycket sprit, gråtande barn, misshandel och sår som aldrig kommer att läka. I Lacrimaes familj har de sistnämnda tre förvisso inte funnits, men det innebär inte att Lacrimae inte har sett det.

Även det omvända är jobbigt, alla ensamma människor som ser allt passera förbi utan att vara en del av detta. Sitter hemma ensamma och tittar på Kalle Anka. Kanske har stoppat en förbipasserande stressad människa på gatan, tryckt en näve skrynkliga sedlar i handen på henne eller honom och bett personen köpa dem en inslagen julklapp och inte berätta vad det är i paketet, bara för att ha en överaskning i ensamheten på julafton...

På tal om ensamma människor, när Lacrimae fick syn på Findus eller Felix eller vem-det-nu-vars jultallrik i frysdisken på ICA höll hon på att börja storböla... Lacrimae såg nämligen ensamma Rune eller Agda framför sig, helt själva i sina små lägenheter, bortglömda av barn och barnbarn, (kanske ett litet vykort från någon) stapplandes in i köket med rollator fram till frysen till mikron med darriga händer... You get the picture...

Lacrimae har utrustat sig själv med ytterligare en bit metall som pryder kroppen. Med andra ord, en ny piercing är nu på plats... Var något av en planerad impulshandling. Alltså, Lacrimae har velat göra den väldigt länge, planerat och pratat med en kompis om detta i en halv evighet, men aldrig kommit till skott, eftersom hon är en fegis. Men igår small det, mitt i julshoppingen. Skönt var det inte, det kan Lacrimae tryggt säga. Men värt det? Jajamän! Lacrimae älskar älskar älskar sin nya prydnad och planerar redan för nästa. Nån gång i vår eller så.

Lacrimae fick inte lägenheten för övrigt. Dels för att den blev något för dyr, dels för att hon kommit fram till att hon inte vill bo på den delen av Söder. Fortsättning följer, något kommer garanterat att köpas inom de närmaste månaderna, Lacrimae måste verkligen härifrån.

Veckan som ligger framför Lacrimae ser ut som de flesta andra, alldeles för mycket att göra.... Hur mycket jobb som helst, saker att göra varje kväll, och sen bär det av till Favoritstaden på fredag med beräknad hemkomst söndag (helst år 2035...)

Lacrimae har i alla fall lagt ett bud på den, och hon skall dit imorgon för att ta en titt till. Den som lever får väl se om århundradets inflyttningsfest börjar närma sig eller inte... Lacrimae hoppas på ett under, att hon får den för det bud hon gett, men sannolikheten för det är väl likamed noll. Tyvärr.