Run as fast as you can

Soundtrack: Korn -- "Falling Away From Me"

Just nu känner sig Lacrimae något nere. Hon vet inte riktigt vad det beror på, men hon hoppas att det går över snart, för det är förbannat frustrerande. Lacrimae har inte klarat av att ha andra männsikor omkring sig de senaste dagarna, (great att man arbetar med just människor då, eller hur?) men ständigt funnit sig själv omringad av dem. Har det inte varit på jobbet, så har det varit familj, vänner, osv. Lacrimae har helt enkelt inte fått det utrymme hon har behövt, och det har mer än en gång under de senaste dagarna varit nära att få Lacrimae att ställa sig och skrika. Hur som helst. Nu är Lacrimae äntligen ensam hemma. Helt själv. Och vad händer? Jo, Lacrimae upptäcker att hon fortfarande inte står ut med sitt eget sällskap. För några dagar sen höll ju Lacrimae på att krypa ur skinnet för att hon var själv, sen på grund av att hon hade folk omkring sig, och nu återigen på grund av sitt eget sällskap.

Lacrimae kan finns en gemensam nämnare här, nämligen Lacrimae själv. Om det bara fanns en off-knapp Lacrimae kunde trycka på, få lämna sitt eget sällskap för en stund. Någon som vet hur man bär sig åt? Lacrimae har försökt löjligt många gånger under åren, men det han aldrig riktigt fungerat av någon outgrundlig anledning. Frågan är väl snarare hur man skall lära sig att hantera sig själv de dagar man inte riktigt tycker om sig själv och likförbannat inte kan springa ifrån sig. Den som kommer på rätt svar belönas med ett av Lacrimaes ovanliga full-on smiles och en plåt nybakade kanelbullar (jodå, det är en riktig uppoffring, Lacrimae bakar så gott som aldrig.)

Inte särskilt sportsligt

Idag har Lacrimae varit på en liten road trip till Gävle för att kolla på fotboll. Tyvärr förlorade vi, men vi förtjänade kanske inte heller att vinna, med tanke på hur dåligt vi spelade...  Det  som alltid gör Lacrimae förbannad i sådana situationer är de där unga (inte alltid förstås, men ofta) idiotiska människorna som dels står och vrålar riktiga orförskämdheter mot det andra laget, och dels mot det egna när det inte går bra. De som slår och sparkar på allt som kommer i deras väg. Var förbannat nära att Lacrimae fick en ordentlig spark på benet, när puckot bredvid sparkade på staketet.

Man kan inte alltid vinna, så är det bara. Visst är det djävligt tråkigt när man förlorar, men det innebär inte att det är ok att vråla diverse hot gentemot spelarna. Det är inte ok att slå sönder saker och det är banne mig inte ok att slå på andra människor. Lacrimae tycker inte att den typen av människor har något på matcherna att göra över huvud taget. Lacrimae kanske inte var direkt överlycklig över förlusten, men vad fan, man är med sitt lag även när man förlorar, eller hur? Annars kan man ju lika gärna ställa sig i mitten och heja på det lag som leder för ögonblicket. Nej, Lacrimae anser att de idiotiska fake-fansen som inte kan hantera att man inte är bäst i alla lägen hittar något som passar deras temperament bättre. Exempelvis det där dra-i-ägget-snöret-spelet som finns på grönan. Vinst varje gång. Passar bra, eller hur?

RSS 2.0