Svensk skräpfilm och predikan på öppna kanalen... Den ultimata lördagskvällen...

Lacrimae har faktiskt haft en jätteskön kväll. Åkte över till M, där vi försökte komma fram till om vi skulle pallra oss ut till stamhaket eller om vi skulle kasta oss i soffan. Det senare vann, eftersom en omgång på finlandsfärjan kan sänka den tuffaste...

Så, först avnjöts den fantastiska "ingen kan älska som vi", en riktig orgie i smaklösa kläder och värdelösa skådespelare kombinerat med kasst ljud... Woohoo. Sen var det inget bra på tv, så det zappades en del, och så hamnade vi på öppna kanalen... Där skedde underliga saker... Någon man stod och predikade som en galning, stora yviga gester och små skrik här och där... Lacrimae kunde inte identifiera språket, men med tanke på att han upprepade "jesus kristus" i typ varannan mening kom Lacrimae och hennes kompis fram till att vi hamnat mitt i nån konstig gudstjänst.. Lacrimae har alltid haft en strålande slutledningsförmåga... Det var hur underhållande som helst, och Lacrimae skrattade så tårarna rann... Om det nu är så att Lacrimae har kass humor eller om det var maratonsupandet under fredag kväll till lördag förmiddag kan man låta vara osagt...

Lacrimae minns mer och mer av fredagsnatten. Tyvärr, får man kanske säga... I alla fall på vissa punkter. Inte så att Lacrimae ångar sig, hon ångrar sällan sådant, men måste hon alltid hitta speciella typer? Lacrimae får väl kanske ragga på stureplan istället... Eller inte....

Bakfull, vem? Jag?

Lacrimae ligger i sängen, helt djävla färdig... Hon skulle egentligen mest bara vilja sova, men att däcka klockan sju innebär att man vaknar vid midnatt, helt klarvaken. Finlandkryssningar kan förvisso vara roliga, men nu har Lacrimae fått nog av dem för ett antal månader... Middag, dans och en djävla massa sprit... Och söta samt mindre söta pöjks.... Lacrimae sköt sina älgar i alla fall. Sen kan man diskutera hur smart det egentligen var...

Nu ska Lacrimae pallra sig iväg till sin lika bakfulla kompis M och glo på film och vara allmäna vrak. Imorgon blir det vuxenpoängssamlande, Lacrimae skall gå igenom olika elbolag och försäkringsbolag och välja vad som är bäst, och se vad hon skall ha för uppkoppling.

Guess what, guess what!?



Lacrimae har blivit bostadsrättsinnehavare!!!


Detta uttalande förtjänade hela tre utropstecken, någonting Lacrimae använder sig av en sådär tre gånger per decenium. Max. Lacrimae är inte ett stort fan av ens användningen av ett... Även om hon förstår nödvändigheten ibland... Men nu kom Lacrimae av sig...

Lacrimae var ju som sagt och tittade på ett par lägenheter i söndags. En av lägenheterna på Kungsholmen fångade hennes intresse litet sådär lagom, men hon bestämde sig för att buda i alla fall... Sen var hon och tittade på den vid sista visningstillfället också, och tyckte bara mer och mer om lägenheten. Så, ett dygn efter att hon bestämt sig för att hon verkligen ville ha den, satt Lacrimae och skrev kontrakt på bostaden. And now it's done. På onsdag skall Lacrimae  till banken och skriva papper på lån, och flyttlasset går första mars... Lacrimae slipper alltså bo hos mamma när hon fyller 26... Underbart.

Lacrimae bara älskar alla underbara detaljer med sitt nya boende. Och som ett jätteplus, en liten gullig balkong med sjöutsikt (om man står/sitter åt höger i alla fall... ). Lacrimae har inte varit såhär lycklig på hon vet inte hur länge, fast när hon precis undertecknat kontraktet och gick därifrån hade Lacrimae totalpanik. Hon ringde sin mamma och frågade vad i helvete hon ställt till med... Sen knatade hon till en av sina vänner och satt och pratade och drack whiskey halva natten. Idag känns allting helt strålande, Lacrimae dansar och ler. En ovanlig syn.

Så Lacrimae lämnar sitt älskade söder, efter att ha bott här en fyra år, med vissa små pauser. En helt ny stadsdel. Nästa anhalt får väl bli antingen gamla stan eller vasastan, det är de områden Lacrimae inte hunnit med än. Men hon tror nog att hon skall trivas riktigt bra på kungsholmen, faktiskt.

Hunting for a home

Lacrime har spenderat större delen av dagen med att gå igenom bostadsannonser. Det finns faktiskt ett fåtal som fångat Lacrimae intresse, och hon skall titta på några av dem under morgondagen. Sökområden har nu faktiskt utvidgats till att omfatta mer än bara Söder, då Lacrimae insett att hon hellre flyttar till Kungsholmen imorgon än bor kvar här ett par månader och sen hittar något här. Fast det måste vara något som är riktigt bra för att Lacrimae skall överge sitt älskade bajenland.

Ganska lustigt det där... När Lacrimae flyttade till Söder första gången när hon var omkring 19 eller så fattade hon inte var i helvete hon hamnat och ville bara tillbaka i civilisationen.... Nu skulle hon troligtvis inte flytta tillbaka till Östermalm. Hon kan som sagt tänka sig Kungsholmen, en nystart i en ny stadsdel, men då skall det vara en lägenhet Lacrimae bara inte kan säga nej till...

Den som lever får väl se var Lacrime hamnar till slut, men hon börjar till och med överväga globenområdet.

Allt för att komma bort så snart som möljigt. Idag har Lacrimae varit själv i säkert fem timmar, det är nästan rekord men det får också Lacrimae att inse vad hon försakat under en väldigt lång tid. Priset för snabb ensamhet och lugn och ro kommer inte att bli lågt, men Lacrimae är faktiskt mer än villig att betala det.

Eftertanke

Lacrimae har ganska nyligen vaknat, hon är ganska trött men i alla fall inte särskilt bakfull. Hon sitter i soffan och häller i sig kaffe som om det vore för sista gången (vilket det faktiskt är, i alla fall tills Lacrimae får ändan ur och går och köper mer...). Lacrimae har insett en sak, när hon dricker för mycket alkohol pratar hon alldeles för mycket. Förvisso var detta med en person som Lacrimae räknar som en av hennes bästa vänner, men i alla fall.... Det kanske inte är en så stor sak egentligen, men för Lacrimae är det faktiskt ingen småsak... Samtidigt är det kanske lika bra att Lacrimae lär sig att lita på personer i hennes omgivning nån gång.

Igår var Lacrimae ute och festade med F. Lacrimae hade superkul, först massa bubbel och middag hemma, den några öl på olika ställen, och sen dansades det resten av kvällen. Det är riktigt kul att gå ut med F, men inte det bästa upplägget om man vill ragga, eftersom risken finns att folk tror att Lacrimae och F har nån form av relation. Samtidigt är det faktiskt roligare att umgås med F än att fylleragga. I alla fall för närvarande. Älgarna börjar förvisso föröka sig i vad som känns som ett allt snabbare tempo, men för en gångs skull gör det abslout ingenting alls. Lacrimae är faktiskt ganska nöjd med sakernas tillstånd för närvarande.

The only way out is through

Soundtrack: Alice In Chains, Down In A Hole

Lacrimae ligger i sängen. Hon vet inte riktigt vad hon skall ta sig till.... Det kan tyckas som en småsak, förlora en budgivning... Men om man sätter det i relation till vad det betyder för Lacrimae att i ett par timmar tro att hon äntligen kommer vara fri. Att hon äntligen ordnat ett av hennes större problem och att hon vid månadskiftet skulle flytta, bara för att sedan rasa rakt ner till ruta ett, rakt ner i avgrunden, ofri, aldrig ensam, alltid folk folk folk folk överallt.... Lacrimae har inte varit helt ensam i mer än nån timme sen september... Gissa hur det känns för någon som vanligen inte klarar mer än en dag i sträck i sällskap av andra människor...

Det är rätt djävla enkelt. Det här går bara inte mer. Det finns bara ingen lösning alls. Ingen.



Bury me softly in this womb
I give this part of me for you
Sand rains down and here I sit
Holding rare flowers
In a tomb...in bloom

Down in a hole and I don't know if I can be saved
See my heart I decorate it like a grave
You dont understand who they
Thought I was supposed to be
Look at me now a man
Who wont let himself be

Down in a hole, feeling so small
Down in a hole, losing my soul
Id like to fly,
But my wings have been so denied

Det måste alltid skita sig på något sätt...

Annars skulle det ju knappast vara Lacrimaes liv, eller hur? Lacrimae orkar inte mer, hon kommer snart att ge upp. Det spelar liksom ingen roll hur hon anstränger sig, vad hon än gör, det går ändå bara helt åt helvete. Varför skall man då egentligen ens försöka? Vad finns det för anledning att kämpa?

Lacrimae hade högsta budet på en lägenhet hon verkligen verkligen ville ha. Tiden för att skriva kontakt var klar, det skulle ha skett idag. Och Lacrimae är överlycklig, hon tackar sin lyckliga stjärna att hon äntligen får komma bort från det helvete hon befinner sig i... Och vad händer? Tre timmar innan kontraktet skall skrivas, då lägenheten varit borta från nätet hur längesom helst och alla andra budgivare vikt ned sig... DÅ. Då ringer mäklarfan och uppger att det inkommit ett nytt bud från en spekulant som inte alls varit med tidigare... Lacrimae tvivlade egentligen först på sanningshalten i detta, men ny budgivning uppstod, och den förlorade Lacrimae... Så, tillbaka på noll med ett enormt magplask....

Lacrimae ser inte slutet på detta.... Det kommer att pågå och pågå och pågå tills Lacrimae hoppar i sjön. För som sagt, den här situationen är ohållbar, minst sagt. Och det går bara inte längre.

Back in town

Lacrimae är åter i civilisationen, efter hela två dagar på landet. Det var trevligt och mysigt, men det gav Lacrimae alldeles för mycket tid att tänka, och Lacrimae har upptäckt några otrevliga sidor av sig själv som hon inte riktigt vet hur hon skall hantera... Det första är att Lacrimae för närvarande inte alls klarar av närhet från andra människor. En av Lacrimaes vänner som var med är en väldigt fysisk person, och nu hade Lacrimae all möda i världen att inte springa skrikandes ner för stigen så fort hon kom för nära... Inte så att Lacrimae inte gillar henne, hon är en av Lacrimae favoritpersoner, men det gick bara inte... Och eftersom denna tjej dessutom känner Lacrimae väl och hela tiden utmanar Lacrimae när hon inte mår bra (för det mesta på ett bra sätt...) så tog hon såklart tillfället i akt att utmana. Det var faktiskt något av en för stor utmaning för Lacrimae, men hon kunde inte riktigt säga något om det, det var såpass jobbigt att inse att närhet var jobbigt.

Det känns som att allting går bakåt hela tiden just nu. Hur mycket Lacrimae än strävar efter att saker skal bli bättre så går det bara inte. Man trycker in en knapp som inte fungerar, och plopp så dunkar det ut en annan knapp på ett annat ställe, som tidigare tryckts in och som Lacrimae trodde att hon var klar med... Ska det aldrig bli bra? Ska det hela tiden vara en kamp på minst ett plan? Lacrimae hanterar tydligen sina nuvarande problem med att ersätta dem med gamla eller helt nya, ofta jobbigare, problem....

Kan det aldrig bara vara bra för en gångs skull?

Äntligen trådlös!

Soundtrack: Takida, Curly Sue

Tro det eller ej Lacrimae är äntligen äntligen äntligen tillbaka på sin älskade MacBook! Tre månader utan trådlös uppkoppling är äntligen över. Nu kan Lacrimae spendera massor av tid i sängen med sin dator. Hela hennes musiksamling och alla kul onödiga saker man kan hitta på nätet inom räckhåll liggandes under ett fluffigt duntäcke. Kan det bli bättre?! Jo, det skulle vara om Lacrime slapp gå upp och jobba imorgon...

Har massor att göra, och blir sen upplockad för att åka till landet. Väskan är fullproppad med öl, myskläder, varma tofflor, PS2 och Singstar. Åter igen, kan det bli bättre? Och åter jo, om Lacrimae kan få lägenheten hon tittade på idag till ett rimligt pris. Det återstår att se, men Lacrimae hyser ett visst hopp om att det kan tänkas gå.

Typiskt att Lacrimae skall åka bort nu är hon egentligen bara vill sitta med datorn i knät... Och framför allt typiskt att hon skaffat snabbare och trådlös uppkoppling hos sin mor när hon förhoppningsvis snart skall flytta därifrån. Fördyra och sen dra... Kanske inte så snällt.. Dock behöver mamsen ha en okej uppkoppling tycker Lacrimae. Och det har hon nu.

På jakt efter den lägenhet som flytt (och som troligen aldrig kommer tillbaka...)

Lacrimae börjar tröttna på den här galna lägenhetsjakten. Hon springer på visning efter visning, men det blir liksom aldrig helt rätt... Det som skrämmer Lacrimae mest är att de gånger hon förlorat budgivningar på lägenheter hon verkligen verkligen trodde hon ville ha, så har hon inte alls blivit så ledsen som hon trodde att hon skulle bli, inte i närheten. Och det måste väl betyda att hon inte verkligen älskat lägenheterna? Och vad händer då när hon väl får en lägenhet? Kommer hon sitta där och ångra sig? Lacrimae är dessutom skitsur på en bank hon ansökt om lånelöfte i. Hon beviljades en något lägre summa än den hon begärt, men avgiften de räknat med ligger lååångt över vad de lägenheter Lacrimae tittar på har (och det är den summan Lacrimae har angett på ansökan)... Menmen, Lacrimae skall ringa banken imorgon och fråga vad de menar och om inte beloppet borde gå upp om avgiften går ner. Lacrimae har förvisso löften i andra banker, men den här har en något bättre ränta. I värsta fall får hon väl helt enkelt ta en annan bank...

Annars är mycket same old, same old. Jobbet har dragit igång igen efter en välbehövlig paus och Lacrimae längtar redan efter nästa semester... Imorgon blir det två lägenhetsvisningar till, och i helgen blir det landet med vin och Singstar. Kommer troligen bli supermysigt.

Väntan med vin

Lacrimae sitter med ett glas rött och väntar på att hennes kompis F skall komma över och supa henne under bordet. Hon har förvisso börjat ganska duktigt på egen hand, så det riskerar att bli en ganska galen utekväll... Men kul, förhoppningsvis.

Dans, gräshoppor och söta pöjks. Kan det bli bättre?

RSS 2.0