Det måste alltid skita sig på något sätt...

Annars skulle det ju knappast vara Lacrimaes liv, eller hur? Lacrimae orkar inte mer, hon kommer snart att ge upp. Det spelar liksom ingen roll hur hon anstränger sig, vad hon än gör, det går ändå bara helt åt helvete. Varför skall man då egentligen ens försöka? Vad finns det för anledning att kämpa?

Lacrimae hade högsta budet på en lägenhet hon verkligen verkligen ville ha. Tiden för att skriva kontakt var klar, det skulle ha skett idag. Och Lacrimae är överlycklig, hon tackar sin lyckliga stjärna att hon äntligen får komma bort från det helvete hon befinner sig i... Och vad händer? Tre timmar innan kontraktet skall skrivas, då lägenheten varit borta från nätet hur längesom helst och alla andra budgivare vikt ned sig... DÅ. Då ringer mäklarfan och uppger att det inkommit ett nytt bud från en spekulant som inte alls varit med tidigare... Lacrimae tvivlade egentligen först på sanningshalten i detta, men ny budgivning uppstod, och den förlorade Lacrimae... Så, tillbaka på noll med ett enormt magplask....

Lacrimae ser inte slutet på detta.... Det kommer att pågå och pågå och pågå tills Lacrimae hoppar i sjön. För som sagt, den här situationen är ohållbar, minst sagt. Och det går bara inte längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0