lacrimae

Lacrimae är åter i civilisationen, efter hela två dagar på landet. Det var trevligt och mysigt, men det gav Lacrimae alldeles för mycket tid att tänka, och Lacrimae har upptäckt några otrevliga sidor av sig själv som hon inte riktigt vet hur hon skall hantera... Det första är att Lacrimae för närvarande inte alls klarar av närhet från andra människor. En av Lacrimaes vänner som var med är en väldigt fysisk person, och nu hade Lacrimae all möda i världen att inte springa skrikandes ner för stigen så fort hon kom för nära... Inte så att Lacrimae inte gillar henne, hon är en av Lacrimae favoritpersoner, men det gick bara inte... Och eftersom denna tjej dessutom känner Lacrimae väl och hela tiden utmanar Lacrimae när hon inte mår bra (för det mesta på ett bra sätt...) så tog hon såklart tillfället i akt att utmana. Det var faktiskt något av en för stor utmaning för Lacrimae, men hon kunde inte riktigt säga något om det, det var såpass jobbigt att inse att närhet var så jobbigt.

Det känns som att allting går bakåt hela tiden just nu. Hur mycket Lacrimae än strävar efter att saker skal bli bättre så går det bara inte. Man trycker in en knapp som inte fungerar, och plopp så dunkar det ut en annan knapp på ett annat ställe, som tidigare tryckts in och som Lacrimae trodde att hon var klar med... Ska det aldrig bli bra? Ska det hela tiden vara en kamp på minst ett plan? Lacrimae hanterar tydligen sina nuvarande problem med att ersätta dem med gamla eller helt nya, ofta jobbigare, problem....

Kan det aldrig bara vara bra för en gångs skull?