Who said it can't get worse?

Soundtrack: Nick Drake, Things Bedind The Sun

Lacrimae trodde förra helgen att det omöjligt kunde bli värre än det var, jobbmässigt, känslomässigt, rubbet. Men om förrförra veckan var jobbig, var den rena semestern mot förra.... Lacrimae trodde att hon skulle bli galen. Det har sällan hänt så mycket skit på samma korta tid, där Lacrimae känner sig totalt lost. Balansen mellan de två viktigaste komponenterna i Lacrimaes jobb är verkligen i obalans just nu. Dels är det tjänstemannen Lacrimae som kämpar på, dels är det privatpersonen Lacrimae som skriker över allting hon tvingas se. Just nu är Lacrimae extra hudlös och då blir det så mycket värre. Dessutom fick Lacrimae veta idag att hon skall ha utvecklingssamtal om två veckor. Och det skrämmer skiten ur Lacrimae. Hon kan bara se alla missar hon gör. Just nu känns det som att chefen hatar Lacrimae, och det är inte en angenäm känsla. Lacrimae har världens coolaste och mest kompetenta chef, men hon kan vara riktigt djävla läskig, och när hon är arg på en... Lacrimae ryser över tanken.

Imorgon är det dags för en trip till IKEA för att inhandla en del saker inför flytten. Flytten ja. Lacrimae börjar få totalpanik. Hon har så smått börjat inse vilken stor grej detta är och vad det faktiskt innebär. Och någonstans undrar Lacrimae om det verkligen är värt det... Alla dessa pengar som går till ränta och amortering och fan och hans moster... Samtidigt så är det ju verkligen dags att Lacrimae står helt på egna ben. Och detta är faktiskt någonting som är helt Lacrimaes förtjänst. Ingen annan är ansvarig för detta, och Lacrimae behöver inte förlita sig på någon. Vad som än händer så är Lacrimae helt on her own. Och det är väl just det som är så förbannat skrämmande...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0