lacrimae

Och nu pratar Lacrimae inte om bakfyllevarianten. Lacrimae pratar om när man vaknar helt svart till sinnes, och solen skiner ute och det är helt lungt och fridfullt ute och man borde vara glad och njuta av allting, men det går bara inte. Man ser inte småfåglarna som kvittrar eller blommorna, utan bara de egna tankarna....

Som den vördade läsaren kanske förstått har Lacrimae inte världens bästa morgonhumör... Och idag är det värre än vanligt, dels på grund av allt som har hänt, dels på grund av att Lacrimae vaknade klockan nio utan anledning och dels för att Lacrimae fick ett sms från mr K inatt, efter två veckors tystnad. What's whith that? Lacrimae hade bestämt sig för att radera honom, och så får hon just den typen av sms hon velat ha hela tiden. Ett "jag-är-kåt-kan-jag-komma-över?"-sms. Det var i alla fall vad Lacrimae läste in. Så nu sitter Lacrimae och debatterar med sig själv huruvida hon skall svara eller inte. Å ena sidan tänker Lacrimae att vad fan, det är typ en månad sen vi sågs, what's the point? Å andra sidan tänker Lacrimae, att mjo, men det kan ju vara trevligt, och det står ju snart en älg på balkongen igen... Nu hänger nog Lacrimae upp sig på småsaker som vanligt, för att slippa tänka på det som verkligen betyder någonting. Men det kan vara skönt det med.