lacrimae

Vet inte vad som tagit åt mig, undviker allt och alla i den mån jag kan just nu. Det passar mig rätt bra att gömma mig för världen, sitta i skenet från levande lju på golvet, dricka te och lyssna på bra musik. Sen vet jag att det inte är hälsosamt alls för mig, och att detta är en nedåtgående spiral som kommer att sluta med en kraschlandning. Igen. Det är bara det att ingenting är intressant nog att bryta detta mönster just nu. Tanken på att gå ut och festa till exempel, får mig bara att få panikkänslor. Vilken tur att det är fest för hela jobbet ikväll, med bara x antal hundra personer. Och jobb-M kommer att tvinga mig att gå, det vet jag.

Just nu är jag ganska förvirrad över livet, universum och allting. Jag vet att självpåtagen isolation knappast leder någonstans, och jag försöker att träffa dem som är viktigast för mig, men det är inte så enkelt alla gånger.

Kanske något helt oväntat och galet skulle kunna hjälpa. Förslag?