lacrimae

Borde gå och sova. Typ för ett par timmar sen. Tre veckors nästan konstant förkylning och rätt mycket stress samt diverse aktiviteter har liksom satt sina spår. Men, det är alltid så skönt att bara vara, en helgkväll när man inte är ute är ännu svårare att runda av och krypa ner i sängen än när man är ute. Tycker jag i alla fall.

Håller på att läsa Guillous "Fienden inom oss". Provocerar något fruktansvärt, men det är väl antingen det som är tanken. Världen är rätt förbannat skrämmande, helt enkelt.

Imorgon blir det till att ta det lugnt, eventuellt träffa F under dagen, var evigheter sen jag såg honom. Och sen middag hemma hos M. Och sen är det jobb igen på måndag... Tio veckor kvar. Nedräkningen fortsätter.

En stilla undran bara, när man får en superkomplimang, hur kommer det sig att det aldrig är drömprinsen som kommer med den? Förrutom det faktum att drömprinsen inte existerar alltså.