lacrimae

Lacrimaes söndag i ett nötskal. Solen strålar ute, men Lacrimae är inne och pular och har sig med tvätt och städning. Lagom roligt, men det passar hennes humör rätt bra. Det är ganska underligt det där, hur man aldrig blir nöjd, hur man skapar nya problem så snart man löst de gamla... Lacrimae börjar tro att hon inte kan fungera om inte minst ett par saker i hennes liv går åt helvete... På vissa punkter alltså. För det mesta mår hon rätt strålande, hon har de människor hon tycker om i sin närhet, enda tråkiga är att det finns en del hon gärna träffade oftare söderut. Hon har en lägenhet hon älskar och ska fixa till och ett jobb som hon kanske inte alltid älskar, men i alla fall är bra på. Hon har en familj som driver henne till vansinne men som hon tycker om och hon står helt på egna ben.

Men det där med att klara sig helt själv är väl litet dubbelt kanske, Lacrimae önskar ibland att hon kunde bli sådär galet kär som hennes vänner blir, men nej. Det har inte hänt än i Lacrimaes liv alla fall, även om hon inbillade sig det för några år sen. Kanske lika bra det förvisso, det föder ett beroende Lacrimae inte är intresserad av att utsätta sig själv för igen. Förvisso är det kanske bra att vara sårbar, till en viss gräns, men risken är att man offrar för mycket, Lacrimae vet inte om det är värt det. (Märks det för övrigt att Lacrimae och M snackat rätt mycket under puborienteringen? Nej, tänkte väl det... ;))