Uppenbarelse?
Soundtrack: Snow Patrol -- Beginning to get to me
Ibland krävs det så litet för att man ska inse vad man håller på med, vad man prioriterar och vad det gör med en, hur destruktiv man egentligen är. Det är inte en rolig tanke, men den är förbannat verklig när den slår en mitt i en massa ingentingande. Det är vansinnigt farligt att bara inte göra någonting en kväll. I alla fall just nu. Det är nog bland det värsta man kan göra om man är Lacrimae just nu. Och det känns så fattigt, det saknas någonting. Som tur var inte någon, i alla fall...
Egentligen skulle Lacrimae ha träffat F ikväll, men han kände sig hängig. Det kanske var lika bra dock, eftersom han tenderar att plocka fram Lacrimaes egentliga känsloläge rätt bra. Och det egentliga känsloläget just nu är kaos. Totalt så.
Det galna just nu är att den trygga punkten just nu är jobbet. Ett jobb Lacrimae är ledsen och besviken på, men som trots allt detta är det enda Lacrimae har som är någorlunda stabilt. Och då pratar vi om ett jobb som är kaotiskt och oförutsägbart. Slå det.
Det är bara en gång kvar med psykologen, sen är meningen att Lacrimae ska stå på egna ben, hur i helvete det nu ska gå till. Men Lacrimae har redan fått ett halvår mer med henne än vad som egentligen är okej. Så det får väl gå ändå. Det går väl alltid på något sätt. Det gör det alltid.
Ibland krävs det så litet för att man ska inse vad man håller på med, vad man prioriterar och vad det gör med en, hur destruktiv man egentligen är. Det är inte en rolig tanke, men den är förbannat verklig när den slår en mitt i en massa ingentingande. Det är vansinnigt farligt att bara inte göra någonting en kväll. I alla fall just nu. Det är nog bland det värsta man kan göra om man är Lacrimae just nu. Och det känns så fattigt, det saknas någonting. Som tur var inte någon, i alla fall...
Egentligen skulle Lacrimae ha träffat F ikväll, men han kände sig hängig. Det kanske var lika bra dock, eftersom han tenderar att plocka fram Lacrimaes egentliga känsloläge rätt bra. Och det egentliga känsloläget just nu är kaos. Totalt så.
Det galna just nu är att den trygga punkten just nu är jobbet. Ett jobb Lacrimae är ledsen och besviken på, men som trots allt detta är det enda Lacrimae har som är någorlunda stabilt. Och då pratar vi om ett jobb som är kaotiskt och oförutsägbart. Slå det.
Det är bara en gång kvar med psykologen, sen är meningen att Lacrimae ska stå på egna ben, hur i helvete det nu ska gå till. Men Lacrimae har redan fått ett halvår mer med henne än vad som egentligen är okej. Så det får väl gå ändå. Det går väl alltid på något sätt. Det gör det alltid.
Kommentarer
Trackback
