lacrimae

Jag har verkligen inte lust att skriva. Inte egentligen. Då måste jag erkänna att jag är hemma igen. Att jag inte är kvar i favoritstaden mer. Att jag är tillbaka på ett jobb där kris blandas med kaos hela tiden och att jag åter igen inte sover. Helt vansinnigt. Jag har förvisso trassel med sömn till och från, men det blev så galet tydligt nu. Förra veckan tog det minst ett par timmar att somna varje kväll. Så dimper jag ner i Helsingborg, och vips så går det bra. Tills jag kom hem igår alltså, tog en tre timmar eller så. Det behövs förändring. Frågan är bara om jag är modig nog.

[Jag vet, jag vet, jag frångick min vanliga tredje personsform.... Ibland måste man få göra det också]