Rädd

Det är sällan Lacrimae blir rädd för människor. Folk som gapar, skriker och hotar kan hon hantera hjälpligt bra för det mesta.

Idag träffade dock en person som skrämde henne väldigt mycket. Helt iskall, men samtidigt märktes det att han var på väg att explodera av raseri... En ganska paradoxal kombination som Lacrimae aldrig upplevt så starkt tidigare. Lacrimae kände sig otrygg långt efter att mötet var slut och är fortfarande påverkad av det. Förbannat obehagligt.

Sen är det alltid jobbigt att konfronteras med insikten av den egna sårbarheten. Kanske det som egentligen är det värsta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0