Torsdag. Nu också med ångest som tillbehör
Det är gnälldags. Ordentligt så. Detta inlägg kommer inte att innehålla någonting konstruktivt whatsoever. Känsliga individer och optimister ombedes att stillsamt avlägsna sig.
Idag har precis allting som möjligen kunnat gå galet i Lacrimaes liv gjort just det. Från det första vakna ögonblicket tills nu. You heard me, precis allting!
Dagen började trevligt med att Lacrimae vaknade till, kollade in klockan, och insåg att, japp, hon skulle ha gått hemifrån för ungefär tio minuter sen. Hurra. På med kläder, borsta tänderna med ena handen, sminka sig med den andra och knyta skorna med tårna, typ. Lacrimae rusar ut, ner till busshållplatsen, just i tid för att missa busseländet... Bara att vänta på nästa. Och inser att idag är det torsdag. På torsdagar är det big nono att vara sen till jobbet, för det är möte kvart över åtta...
Lacrimae kommer tillslut inrusande till mötet, bara någon minut försenad (ett mirakel, sanna mina ord). Hade totalt glömt bort att det var två möten till efter det första idag. Utan paus emellan. Stolarna i konferensrummet är inte de bästa, Lacrimae har ryggskott eller nåt liknande. Klarar i alla fall inte av att sitta dumt. Två och en halv timme senare stapplar Lacrimae till sitt rum som en annan pensionär, bara för att upptäcka att det finns massa meddelanden på telefonsvararen. Kollar postfacket, och japp, där ligger det som förstör resten av Lacrimaes dag. Lacrimae tänker inte gå in på detaljer för att inte avslöja för mycket, men summan av hela skiten är att det verkligen inte var någonting bra. Hur som, Lacrimae gör en sallad till lunch, bara för att glömma att ha i bönor och annat som är mättande, och är med andra ord vrålhungrig bara ett par timmar senare.
Sen tappar Lacrimae bort tiden eftersom hon har så sjukt mycket att göra och blir försenad till mötet med hennes mor. Lacrimae tröstshoppar, utan att det hjälper det minsta, (skor, nästa gång ska det tröstshoppas skor, det funkar alltid) provar inte skiten hon köper, tänker sig inte för när hon kommer hem och river bort alla lappar, bara för att upptäcka att det inte passar. Sexhundra i sjön... Fast där får väl Lacrimae skylla sig själv. Till Lacrimaes försvar kan anföras att hennes psyke inte varit så stabilt under dagen. Som en följd av detta bråkade hon också med morshjärtat.
Väl hemma inser Lacrimae att imorgon skall det resas på kryssning. Och Lacrimae har inte packat, inte förberett någonting alls. Bara att sätta igång, men Lacrimae hittar inte de kläder hon letar efter. Där gav Lacrimae upp. Totalt. Hon vägrar göra mer idag. Det får bli panikpackning imorgon efter jobbet.
Utöver detta har Lacrimae glömt äta middag, hon skulle ha sovit för två timmar sen, och hon har inte skakat av sig allt skit av den minst sagt obehagliga händelsen häromdan.
Visst det finns naturligtvis många som har det mycket sämre än Lacrimae, och hon borde egentligen skämmas för att hon gnäller så mycket över så litet när det finns krig och svält i världen. (Sådär, nu gick Lacrimae från att vara en gnällig människa till att bli en ond fullblodsegoist också. Great då var väl dagen fulländad, då...)
Idag har precis allting som möjligen kunnat gå galet i Lacrimaes liv gjort just det. Från det första vakna ögonblicket tills nu. You heard me, precis allting!
Dagen började trevligt med att Lacrimae vaknade till, kollade in klockan, och insåg att, japp, hon skulle ha gått hemifrån för ungefär tio minuter sen. Hurra. På med kläder, borsta tänderna med ena handen, sminka sig med den andra och knyta skorna med tårna, typ. Lacrimae rusar ut, ner till busshållplatsen, just i tid för att missa busseländet... Bara att vänta på nästa. Och inser att idag är det torsdag. På torsdagar är det big nono att vara sen till jobbet, för det är möte kvart över åtta...
Lacrimae kommer tillslut inrusande till mötet, bara någon minut försenad (ett mirakel, sanna mina ord). Hade totalt glömt bort att det var två möten till efter det första idag. Utan paus emellan. Stolarna i konferensrummet är inte de bästa, Lacrimae har ryggskott eller nåt liknande. Klarar i alla fall inte av att sitta dumt. Två och en halv timme senare stapplar Lacrimae till sitt rum som en annan pensionär, bara för att upptäcka att det finns massa meddelanden på telefonsvararen. Kollar postfacket, och japp, där ligger det som förstör resten av Lacrimaes dag. Lacrimae tänker inte gå in på detaljer för att inte avslöja för mycket, men summan av hela skiten är att det verkligen inte var någonting bra. Hur som, Lacrimae gör en sallad till lunch, bara för att glömma att ha i bönor och annat som är mättande, och är med andra ord vrålhungrig bara ett par timmar senare.
Sen tappar Lacrimae bort tiden eftersom hon har så sjukt mycket att göra och blir försenad till mötet med hennes mor. Lacrimae tröstshoppar, utan att det hjälper det minsta, (skor, nästa gång ska det tröstshoppas skor, det funkar alltid) provar inte skiten hon köper, tänker sig inte för när hon kommer hem och river bort alla lappar, bara för att upptäcka att det inte passar. Sexhundra i sjön... Fast där får väl Lacrimae skylla sig själv. Till Lacrimaes försvar kan anföras att hennes psyke inte varit så stabilt under dagen. Som en följd av detta bråkade hon också med morshjärtat.
Väl hemma inser Lacrimae att imorgon skall det resas på kryssning. Och Lacrimae har inte packat, inte förberett någonting alls. Bara att sätta igång, men Lacrimae hittar inte de kläder hon letar efter. Där gav Lacrimae upp. Totalt. Hon vägrar göra mer idag. Det får bli panikpackning imorgon efter jobbet.
Utöver detta har Lacrimae glömt äta middag, hon skulle ha sovit för två timmar sen, och hon har inte skakat av sig allt skit av den minst sagt obehagliga händelsen häromdan.
Visst det finns naturligtvis många som har det mycket sämre än Lacrimae, och hon borde egentligen skämmas för att hon gnäller så mycket över så litet när det finns krig och svält i världen. (Sådär, nu gick Lacrimae från att vara en gnällig människa till att bli en ond fullblodsegoist också. Great då var väl dagen fulländad, då...)
Kommentarer
Trackback
