lacrimae

Trodde inte att det var möjligt att vara såhär trött... Hela kroppen skriker efter vila och det känns som att jag ska gråta vilken sekund som helst, bara för att jag är så trött. Trodde inte det var möjligt att vara såhär dum heller, för det är inte sömn som står på schemat, det är hem till en kompis som gäller. Oh well, det är bara att bryta ihop och gå vidare.

För en gångs skull kommer tanten ut för at äta lunch med mig där jag arbetar. Sist det hände, ja det är väl 1,5 år sen... Så. Förklarade för henne att hon måste vara här kvart i tolv, jag har jour från kvart i ett och jag vill inte behöva kasta i mig maten. Absolut, självklart, hon kommer att vara i tid. Ringer henne tjugo minuter innan vi ska ses för att se hur långt hon kommit. Då har hon inte gått hemifrån än, och det tar ca 40 minuter att ta sig hit från henne.

Är det jag som är egoistisk för att jag önskar att den enda gången hon tar sig hit på en halv evighet, så kan hon se till att komma i tid? Jag har uttryckligen sagt att jag inte har hur mycket tid som helst på mig för detta, kan liksom inte skita i jouren...

Men samtidigt, varför är jag förvånad? Det brukar vara såhär när det inte handlar om något som är viktigt för henne. Visst, jag kan förstå utifrån vissa aspekter, men inte alla. Och framför allt inte alltid. Suck.

Igår skulle jag bara hem efter jobbet, planen var att lägga sig i sängen och bara dö, typ. Ett samtal från J ändrade på det, hon ville ut och käka. Smart att slå två flugor i en smäll, tänkte Lacrimae och ringde Hbg-M som befinner sig i stan för tillfället (tills han ska till NY imorgon, men det tänker man inte på, det gör en bara bitter och avundsjuk ;)) och det blev en trevlig middag på en uteservering med J, Hbg-M och hans kompis D.

Efter middagen avvek J, för man kan ju inte missa allsång på skansen, eller hur? Suck. Vi övriga gick hem till D för att se matchen som Hbg-M bara inte kunde vara utan. Ganska kul att se någon som är mer fanatisk än en själv när det kommer till fotboll... Han blev helt röd och febrig nästan.. D å sin sida var mer neutral, han håller inte på något allsvenskt lag. Och så jag då, som ville ha oavgjort, för att inte Helsingborg skulle gå om oss i tabellen. Tur att det fanns en del alkohol som kunde hjälpa till att hålla ställningarna...

Behöver jag säga att jag inte direkt var i toppform på jobbet idag?

Okej, veckans tips. Försök inte ragga upp mig på gatan innan klockan åtta en måndagmorgon. Dels fungerar det inte, dels gör det inte mycket för morgonhumöret, framförallt inte om man inte begriper ett trevligt (nåja, ett klockan-är-tjugo-över-sju-och-det-är-mångdagsmorgontrevligt) avvisande. Allvarligt talat. Vem får för sig att man glatt vill inleda ett samtal och boka en date när man knappt är vaken och inte fått i sig morgonkaffe? Jag fattar inte.

F är in the house, i badrummet just nu för att vara exakt. Vi har ätit lunch/middag, börjat dricka vin och lyssnar på massa bra musik som vi förknippar med olika bra saker i livet. Det är så skönt och befriande att umgås med F. Han är en av de få som aldig aldrig dömer mig för det sätt jag väljer att leva mitt liv, en av de få som inte hela tiden tjatar på mig att det är dags att stadga sig och som ser att ett par snoriga barn och ett förfallet radhus i förorten inte nödvändigtvis är höjden av lycka.

Helt uppriktigt, just nu är det mycket på grund av honom jag är någorlunda hel idag. Han plockade upp mig när det brakade loss som värst och han har egentligen aldrig försvunnit sedan dess. De flesta ser nog honom som en ganska ytlig människa, men inget kunde vara mer fel (även om han själv gärna vill att andra ska tro det). Kort sagt, F bär mig när det brakar loss ordentligt och han ser till att jag inte kan vara ledsen en längre tid. Det är en männska som alltid ser igenom ens försvar, men inte pressar en på det när han ser att det är för jobbigt.

Jag skulle kunna skriva i timmar om hur bra han är, men det finns liksom inte anledning till det, när han är här. Så, mer vin, mer sång, och underbara ögonblick för resten av våra liv, eller hur?

Love you

Hela elva timmars sömn inatt.. Minns inte när jag senast sov mer än åtta på en helg, max sex på en vardag... Åh, det var helt underbart. Utvilad för en gångs skull. Så skönt.

Idag blir en segardag, tvätta litet, plocka undan litet, och sen kommer F över på middag. Kommer bli trevligt med en lugn lördag, känns bara bra att inte gå ut. Tror jag kommer kunna hålla mig hemma hela helgen, faktiskt.

Ska stänga av datorn och krypa, tog en sista koll på nätet och hamnade på något test på expressens hemsida. Någonting om kärleksballader. Kunde inte låta bli att göra testet, och vad händer? Tio rätt av tio möjliga... Och det är inte direkt den musiken jag lyssnar på. Vad säger det egentligen? Kanske är en smygsucker för kärleksballader? ;)

Eller inte.

Det är en inte alltför ofta utövad förmåga i det här huset... Men ikväll minsann.... Trumvirvel... Jag sa att jag inte skulle gå ut, och det har jag hållit. Helt fantastiskt! Kanske inte en stor sak egentligen nej, men när det kommer till att vara hemma en helg  och mig... Så går det sällan bra. Det är alltid någon som ringer, något ställe som bara måste besökas just den dagen.. Så en hemmafredag. Underbart. Och i sällskap med ett glas rött, missen och ett par nya låtar av ett gammalt favoritband blir det faktiskt rätt svårslaget.

Böckerna har kommit! Beställde massa böcker för två veckor sen, och nu är de äntligen uthämtade. Dags att länga sig på sängen med Nemi och läsa med ett glas rött i handen. Kan det vara mer underbart? =)

Fick ett sms nyss, F som tipsar om ett jobb där han nyligen börjat. Hans chef tyckte att han skulle fråga mig om jag var intresserad. Så vad är problemet? Intressant jobb i lugnare kommun med mindre att göra och bättre lön. Borde ju vara solklart, eller hur? Och det är här ångesten kickar in på allvar. För att bestämma mig för om jag vill ha det jobbet eller inte, måste jag först bestämma mig för om jag vill vara kvar i Stockholm eller inte. Suck. Känns som allting måste gå så snabbt just nu, och jag vill bara dra i nödbromsen och andas ut en kort stund. Bara en stund.

Okej, kryssning bokad. Inte så mycket för att supa utan för att fylla på förrådet av cigg, parfym och smink. Kommer nog bli trevligt, kan man hoppas, om än inget som är genombegåvat att genomföra i slutet av lönen. Menmen, man kan äta hos mamsy de sista dagarna... =D

Okej, det kanske är litet hårt.. Vi vann ju. MEN. Allvarligt talat, vad i helvete hände? Hur kan man bara tappa så mycket? Okej att man blir för säker på vinst, men att 4-1 blir 4-3 på typ en kvart... Mot Norrköping. Det ska bara inte hända.. Känns inte alls som man lämnade en match efter seger... Inte alls. Jättesynd.

Okej, nu är det färdiggnällt. Dags att dricka upp det te som finns kvar i koppen (persika och mango, mums) och sen krypa ner i sängen. Imorgon blir en helvetisk dag på jobbet (som vanligt) och sen ska F se till att förgylla aftonen med en visit. Kul!

24 arbetsdagar kvar till semester. Fyfan.

Yes, ikväll är det äntligen dags igen. Första hemmamatchen efter em-uppehållet. Litet regn har väl aldrig hindrat någon och det kommer troligen bli helt fantastiskt underbart. Mot Norrköping bör vi verkligen kunna ta tre poäng, allt annat vore galet pinsamt.

Och på torsdag får man en sambo. Hon heter Maja och är liten, grå och alldeles underbar. Hon ska stanna en vecka, så det kommer med stor sannolikhet dyka upp massa fina bilder på henne. Kul att vara kattvakt. Litet dumt bara att man inte tål katter alltför bra...

Igår kväll satt Lacrimae och Hbg-M (M hade däckat vid den tidpunkten) och skrattade som fan åt detta klipp:

http://www.youtube.com/watch?v=XMDgnNK35Jw

Helt underbart kul, och de har gjort en hel del liknande. Skrattar idag också, så det var inte bara det att man var övertrött.


Okej, färdigtipsat för idag. Nu blir det till att lyssna på litet bra musik och sen dimpa ner i sängen, imorgon är det dags för det onämnbara igen... Suck.

För alla som vill ha en sång på hjärnan, skitkul och kanske en aningen barnförbjuden, här är tipset på den sång M och Lacrimae sjäng halva resan hem:

Do you take it? -- The Wet Spots

Sök med fördel på youtube för att få en fin video också, i alla fall om du har ett konto där, vilket man måste ha för att se den. Helt underbar! Men som sagt, inget man ser/hör med släkten ;)

Äntligen hemma, efter nära sju timmar i bil... Tog litet längre tid än vanligt, eftersom det regnade ganska mycket, och eftersom Lacrimae körde större delen av vägen. M var nämligen bakis imorse, Lacrimae vägrade dricka igår efter fredagens galenskaper. Så Lacrimae är rätt trött nu, 45 mil är ändå ganska mycket, trots att bilen (en Ford Focus) inte var fullt så dålig som Lacrimae föreställt sig. Det finns dock bilar som är betydligt skönare att köra så långa sträckor, mycket bekvämare. Om nu Lacrimae någon gång skaffar en bil, så tycker hon garanterat att det är värt att lägga litet extra för en bättre bil =)

Så, att vara hemma. Känns inte alls kul, som vanligt. Och tanken på att jobba imorgon... Inte kul. Det är fem veckor kvar till semester. Hur ska det gå?

Hur djävla länge kan en bakfylla egentligen sitta i? Det här är helt vansinnigt.