lacrimae

Lönebeskedet idag. Jättekul att få veta att man ligger 700 över de som är nyutexaminerade, 200 över dem som jobbat ett år kortare trots att man bara fått höra bra saker på utvecklingssamtalet... Trots att man tar på sig massor av saker utöver ordinarie arbetsuppgifter och trots att man bär lika mycket och tar på sig lika mycket som de som har arbetat här i tio år. Verkligen superkul. Man känner sig så uppskattad. Förstår verkligen inte. Enligt chefen sattes lönerna för nyutexamineade efter att våra löner var klara. Så bra då. Missförstå inte för mycket, det är bra att ingångslönerna höjs. Men om man inte då korrigerar lönerna för övriga, var står man då? Det kommer ju bli så bra att ta in nya för nästan samma pengar, men de kan inte jobbet... Verkligen smart tänkt. Just nu är det dessutom övervägande nya personer på kontoret, gissa vem de då springer till för att fråga hela tiden. Just det.

Ska träffa verksamhetschefen i eftermiddag för att diskutera detta. Kommer inte gå bra, men en förklaring får man väl förhoppningsvis... Eller inte.

Så, nu måste det gå undan, stanna i Stockholm och byta jobb, eller flytta till Hbg och ta tjänstledigt. Det är frågan. Stanna här med den nya lönen? Aldrig.

Stegräknartävligen fortsätter. Ovanstående är dagens antal steg, under den tid stegräknaren varit på. Helt okej ändå, med tanke på hur mycket man sitter på kontoret. På tal om jobbet, när fan ska man få veta den nya lönen? Lacrimae håller på att bli galen av ovissheten och spekulerar alltför mycket kring det. Får hoppas på imorgon.

För övrigt kan Lacrimae informera om att hon var i mål på 44 min på blodomloppet. Ingen jättebra tid så, men det man kan konstatera är att med tanke på att det tog typ en kvart att alls kunna springa (förbannade människor som går, kan ni inte låta dem som ska springa starta först?) och det faktum att Lacrimae inte sprungit på ett år och dessutom har ett trasigt knä så var det helt okej. Och framför allt finns nu en tid att bräcka till nästa år, och den är inte svårslagen. Perfekt, med andra ord.

Varm och lång dag, alltså dags för dusch. Imorgon blir det fotboll hos M, så det är bäst att packa ner kläder också, när det är såhär varmt vill man verkligen inte använda samma plagg två dagar i rad... Onsdag blir det öl med F och torsdag och fredag har Lacrimae vikt åt att göra ingenting, smart nog. Får väl hoppas att det håller i sig. Och att lördagen inte blir för vild, Lacrimae inser att det är dumt att vika den dan med, för det kommer aldrig att fungera...

Man borde sova för länge sen, men vem kan sova när det känns som att man befinner sig vid medelhavet? Att stå på balkongen med vinden i sitt hår iförd bara linne och det är bara så skönt... Hur kan man slita sig från det? En av de stunder Lacrimae älskar livet, älskar Stockholm, älskar friheten.

Idag var det familjedag, och Lacrimae gjorde ett fynd, Hon hittade mammas gula högklackade Dior. De är helt underbara, Lacrimae ska lämna in dem på omklackning, och sen har hon sommarskor! Bild kommer när de är fixade, de är så fina att Lacrimae bara måste dela med sig. Som en bonus fick hon ett par blåvita högklackade Charles Jourdan också, så lyckan är total.

Igår var Lacrimae ute och svirade. Först en öl med F och D på mälarpaviljongen, sen mötte hon upp M och gick runt på restaurangernas dag. Därpå mötte Lacrimae och M upp F och D och gick till The Dubliner, drack öl och dansade till livemusik halva natten. Mycket trevligt, men det blev nog för mycket festande den här helgen, så nästa ska Lacrimae kanske försöka ta det litet lugnare.

Ok, dags att dricka upp resten av det som finns i vinglaset, vilket bäst görs i vinden på balkongen. Därefter blir det till att läsa litet, och sen sömn.

Lacrimae lyssnar så gott som alltid på musik när hon är ensam. Hur smart det sen egentligen är kan man diskutera. Framför allt lyssnas det på musik som reflekterar humöret, vilket gör att när Lacrimae hamnar i sina mörkare och mer fundersamma perioder så återspeglas det i musiken. Lacrimae kom att tänka på en konversation från den där gamla Nikita-serien som gick på trean och sexan för ett antal år sen, där följande konversation utspelade sig, på ett ungefär:

Nikita: I don't listen to music
Någon: Why not?
Nikita: Music evokes emotion
Någon: Emotion spawns genius
Nikita: Emotion blurs judgment

Något ditåt var det i alla fall, och Lacrimae kan inte någonstans låta bli att hålla med. Om hon bara kunde hålla sig borta från musiken i de största svackorna skulle det kanske gå lättare att komma ur dem utan att tänka och analysera för mycket. Det har hänt något med Lacrimae under kanske det senaste halvåret, någonting hon inte riktigt kan sätta fingret på, men som har att göra med att hon går betydligt mer på känslor och mindre på logik och det är så förbannat dumt. Visst, många har ansett att Lacrimae gått för långt när hon stänger av, men samtidigt mådde Lacrimae betydligt bättre när hon kunde sätta saker på paus. Om det sen verkligen har att göra med musik eller om Lacrimae bara svamlar återstår att se.

Avslutar med ett citat av Söderberg som reflekterar i vilka banor Lacrimaes tankar gått under helgen, i alla fall delvis. Det är väl sånt man kan tänka på när man inser att man sällan känner sig så ensam som när man är i sällskap av människor som står en nära. Lacrimae vet inte hur hon ska förklara det bättre än så.

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

[EDIT: Varför ska det vara så svårt att publicera ett inlägg?! Dumma sida...]

... You gave me nothing, now it's all I got..

Lacrimae ska inte dricka för mycket efter att ha jobbat som en galning. Det skapar oerhört jobbiga tankar, saker som borde vara överspelade för länge länge sen. Personer man inte borde tänka på, som borde sitta i den där lilla svarta lådan längst bak i huvudet, där de borde förbli och aldrig bli utsläppta. Istället har Lacrimae spenderat merparten av natten med att tänka på sånt hon absolut inte borde tänka på.

Varför varför varför kan man inte ha positiva minnen av fd pojkvänner och flings? Måste det bli panik varje gång man får syn på dem? Okej, det gäller inte absolut alla, men de flesta. Är det för att Lacrimae utan undantag väljer män som är idioter, eller är det egentligen Lacrimae som är idioten?

I torsdags träffade Lacrimae en person som har levt i celibat i fem år. Det kanske vore något?

Lacrimae har precis kommit till jobbet, underbart väder och Lacrimae kan tänka sig betydligt roligare ställen att vara på än på arbetet. Än så länge är hon helt ensam på kontoret, antagligen också i hela det enorma huset... Ganska skönt, och det är svalt också.

Igår var supertrevligt, Lacrimae picknickade med S, MH, T, några av T's vänner i Rålis. Skulle ha blivit utgång efter detta, men blev till att hamna på en båt vid stadshuset där vi drack ungerskt brännvin... Trevligt med oväntade events, och utsikten var helt otrolig. Ikväll vet inte Lacrimae vad som händer, men hon ska ringa en kompis och höra om det inte är läge för ett par öl på en uteservering.

Och nu, dags att göra det Lacrimae kom hit för, jobbajobbajobba.

Japp. Gissa vem som ska jobba imorgon? Just det. Lagom kul, men vad gör man inte för att få klart saker egentligen.... Lacrimae borde verkligen revidera sitt liv ganska ordentligt. Och eftersom inget är hört om lönerna än vet hon ju inte ens om hon borde göra sånt. Samtidigt, hon vill inte sätta folk (eller sig själv) i skiten, och detta är det bästa sättet. Dock kommer Lacrimae knappast gå in före 12 imorgon, ikväll blir det ju utgång.

Var ett okej jourpass för övrigt, med tanke på att det är sista dagen före helg och allt. Det är det för vissa i alla fall,inte för idioterna som Lacrimae...

Alright, hemgång och sen picknick. Woohoo!

Japp. Det är värklighet, inte verklighet... Det blev nämligen springa av igår, fem kilometer. Inte mycket kan tyckas, men då måste man komma ihåg att sist Lacrimae sprang var Vårruset. Förra året... Och efter spring, picknick och allmän trevlighet gick Lacrimae från långt åt helvete på Djurgården till Centralen. Lagom smart. Så man kan säga att Lacrimae har upptäckt muskler hon inte visste att hon hade, på ett mindre angenämt sätt...

Lacrimae har jouren idag, sedan 25 minuter. Än så länge är den tyst, men eftersom mer än halva arbetsgruppen är borta kan vad som helst hända...

Ikväll blir det först picknick i Rålis, sen pubkväll någonstans. Får väl se hur det slutar, men Lacrimae har vissa förhoppningar.

Lacrimae väntar med spänning på att få veta vad hennes nya lön blir. Hon har dock inte alltför höga förhoppningar om en ordentlig höjning, vilket innebär att hon antagligen måste ta sig en ordentlig funderare på vad hon ska göra med sitt tid, liv och jobb... Det är inte värt att jobba ihjäl sig för inga pengar alls liksom.

Ikväll blir det blodomloppet, Lacrimae har inte bestämt sig för om hon ska gå eller springa det än. Borde gå, med tanke på att knät knappast pallar att springa, men vi får se, Lacrimae är rätt bra på att göra sånt som är mindre bra för henne till och från.

Någon som undrar över varför Lacrimae varit så knäpptyst idag? Hon är fortfarande kvar på jobbet, kommer sitta här minst en timme till... Vansinningt mycket att göra. Och för er som undrar, Lacrimaes nya rum har kvällssol, vilket innebär att hon kommer att bli brun. I alla fall på höger arm och sida av ansiktet, då hon sitter snett mot fönstret... Kul va?

Fina foton på den fantastiska (?) utsikten och "konstsamlingen" kommer vid tillfälle.

I vissa jobb är det förbannat viktigt att samarbetet med kollegor fungerar. När det inte gör det kan det bli riktigt jobbigt. En kollega ringde upp idag (olika enheter) och talade om för Lacrimae vad hon skulle göra i ett ärende. Lacrimae förklarade att hon inte höll med om bedömningen och att hon inte tänkte fatta de beslut kollegan krävde, varpå kollegan blir skitotrevlig och fruktansvärt dryg. Hon försökte med ganska låga saker som exempelvis "men hur länge har du arbetat med missbrukare?" vilket är kollegans område, inte Lacrimaes, och hon sa det dessutom med en fruktansvärt nedlåtande ton. Ungefär på samma sätt som klienter frågat om man har barn, när Lacrimae arbetat med de frågorna för att försöka nedkreditera... Lacrimae förklarade att hon inte tänkte tolerera den typen av kommentarer, varpå kollegan en kort stund lugnar ner sig något (fortfarande otrevlig dock) men snart börjar fräsa, försöker styra Lacrimae till att göra vissa andra saker och sen slänger på luren. Kändes skitjobbigt, så Lacrimae gick till biträdande och förklarade läget. Biträdande gav Lacrimae rätt i bedömningen och imorgon ska Lacrimae prata med enhetschefen för att få till ett möte med vuxens enhetchef och kollegan. Vissa kanske tycker att Lacrimae gör en höna av en fjäder, men Lacrimae tog verkligen illa vid sig. Det är inte okej att någon talar om för en hur man ska göra sitt jobb (framför allt inte om man helt är ute och cyklar) och det är inte okej att vara elak och nedvärderande när man inte får medhåll. Så enkelt är det. Och Lacrimae känner att alternativen är att man antingen reder upp det med hjälp av cheferna, eller så kommer det bli en djävla massa skitsnack från höger och vänster. Då föredrar Lacrimae att försöka reda ut det så gott det går.

Men fan vad det förstörde Lacrimaes eftermiddag.

Lacrimae mötte upp sin mamma efter jobbet. En tur på NK, vilket var en halv evighet sen för Lacrimae. Hon hittade sin drömväska, men som tur var så är den gjord för att bäras på vänster axel, och Lacrimae bär sin på höger. Varför tur? Väskan kostar en bit över sex tusen, och till och med Lacrimae inser att det kanske är i mesta laget. Hur som, turen avslutades på matavdelnigen, och Lacrimaes mor betalade. Lacrimae fick sen betala fikat, men sparade i alla fall ett par hundra på detta. Så nu har Lacrimae en ny picknickfilt och en massa sallad. Trevligt.

Hittade en skitkul grej i mataffären för övrigt, vikentomater! Tänka att det finns är med, hur kul som helst. (För er som inte vet, Viken är ett skitsnobbigt område nära Helsingborg. Helt plötsligt talar alla lidingödialekt, (eller försöker i alla fall) mitt i Skåne. Lustigt.)

Lacrimae traskade hem från mamsy, en lagom promenad på typ en timme. Jätteskönt, och det är en vacker sträcka, södra allén-tanto-västerbron-rålis. Man får ganska mycket utrymme att tänka när man promenerar på egen hand, och idag kunde Lacrimae konstatera hur fri hon faktiskt är. Ganska skönt att förankra den tanken. Hon har faktiskt ingen annan än sig själv att ta hänsyn till, ingen att svara för gällande de val hon gör i livet (så länge de är lagliga osv blablabla) och ingen som lägger sig i det hon väljer att göra (bortsett från vissa för välmenande familjemedlemmar alltså).

På det stora hela, Lacrimae är verkligen herre över sig själv på ett sätt hon inte riktigt reflekterat över förrut, och det känns så förbannat skönt.

Lacrimae överväger om hon ska ut och traska en sväng till, men först ska hon kolla på handbollen!

Strålande solsken och bakfylla från helvetet är ingen uppskattad kombination direkt. När det känns som att huvudet inte sitter fast vill man helst ligga i en sval mörk grotta någonstans långt bort från allting med kuren, alltså stor pommes och cola från Donken. Idag finns tyvärr inte det alternativet, då Lacrimae måste vara (eller låtsas vara) pigg och glad och åka och gratta mormor.

Nu börjar därför den desperata jakten på ett par stora svarta solglasögon, Lacrimae tror inte att de hon brukar använd är mörka nog idag...

Nyligen hemkommen efter en pubrunda som skulle bli... Ja, mindre sen och mindre dyr... Men Lacrimae är på okej humör och har hittat sig en ny favoritpub. Dagens runda blev Södra teatern, Rival och sen The Dubliner. Det sistnämnda stället vann Lacrimaes hjärta rakt av. I brist på män, bli kär i en pub... Typ.

Att skriva känns allmänt svårt just nu, och att stava rätt ännu värre, så det är väl ett tydligt tecken på att det är dags att kasta in handduken för dagen. God natt, alla människor!

är vad Lacrimae har till Stockholms marathon. De springer nämligen på Norr Mälarstrand, så Lacrimae kan sitta på balkongen och avnjuta spektaklet. Hon håller samtidigt långsamt på att göra sig i ordning för att först promenera till mamsy där en kaffe ska avnjutas, sen vidare till utgång med några kollegor. Kommer nog bli trevligt, även om Lacrimae inte direkt är på humör för att gå ut. Torka och fixa håret, på med smink och sommarkläder så kommer Lacrimae nog känna betydligt mer för att sitta på en uteservering.

För er som undrar hur broderiet går kan Lacrimae meddela att det går framåt, men alldeles för långsamt. Så mormor får vänta någon vecka på sin present.

... man kan väl snubbla? Hbg-M's bästa kommentar någonsin... Lacrimae har precis kommit hem efter en oplanerad pubrunda med S och efter en stund även hennes pojkvän. Var hur trevligt som helst. Lacrimae är dock något berusad (eller om man ska vara ärlig, skitfull...) så det är läggdags. Imorgon blir det till att pula på hemmaplan och sen är tanken en långpromenad innan det är dags för utgång med kollegor.

Semestern börjar utkristalisera sig i alla fall... Lutar åt antingen Kroatien eller Bulgarien. Får väl se.


Och Lacrimae vill vara kär. Eller i alla fall ordentligt förälskad. Kanske är alkoholen som talar, men ibland kan Lacrimae sakna den där värmen och ömheten som verkar finnas någonstans. Bara för att Lacrimae inte funnit den betyder det väl inte att det inte existerar? Eller?

Det är alltid sorgligt när man tar farväl av någon. Detta när man vet att även man kommer att ses igen, så kommer det liksom aldrig att vara samma sak. Rollerna har föändrats även om man kanske på sätt och vis önskar att det inte är så. Vad Lacrimae pratar om är att hennes chef gick i pension idag. Det känns konstigt och inte så litet sorgligt, även om det nog kommer att ta ett bra tag att inse det. En epok går liksom i graven, även om chefen kan vara en superbitch, så är hon en av de mest kompetenta och kunniga människor Lacrimae känner.

Och Lacrimaes rumskompis Z jobbar sin sista dag idag också... Sorgligt, Lacrimae kommer verkligen att sakna honom, även om hon vet att de kommer att ses igen (närmast för utgång imorgon).

Dags att planera för semestern!